Sencelled
s/t

Tracks
01 - Breathe Out
02 - I Love the Way You Are
03 - Wild One
04 - Miracle
05 - Oh, Sarah
06 - One Night Stand
07 - I Wanted You
08 - Tommy & Gina
09 - Things I Feel
10 - Carry On


Band:
Erik Holmberg - Lead vocals, guitars
Fredrik Askenström - Guitars, Backing vocals
Matthias Ohlsén - Bass, Backing vocals
Christoffer Ahl - Drums, Percussion


Discography:
Debut


Guests:
Tommy Denander (guitars, loop programming)
Mats Olausson (keyboards)
Kristoffer Lagerström (backing vocals)
Hank Erix from Houston (backing vocals)


Info
Produced and co-written by Ricky B Delin
Mixed by Robert Wellerfors

Released 2011-09-23
Reviewed 2011-10-02


Links:
sencelled.se
rocketsongs

Svenska bandet Sencelled kommer med sitt första album, det har fått ett så fantasifullt namn som; hör och häpna, Sencelled, man måste ju genast berömma deras fantasifullhet att komma på ett sådant namn som inte verkar betyda ett dugg. Men jag ska väl inte racka ned på det, namnet är smidigt, kort och koncist men det har ett problem i att det inte på något sätt indikerar vad du kan förväntas höra på deras debutalbum med samma titel, de hade lika gärna kunnat heta Hannok eller Kornering, det säger precis lika lite. Och deras omslag är fult som fan, hade jag inte fått detta album för att recensera hade jag aldrig ens övervägt att titta närmare på det med tanke på det fula omslaget. Det marknadsförs som melodiös rock (inte långt från AOR) med ett litet inslag power pop, släng in lite rockfloskler och hoppas att bloggarna gillar det och skriver upp det eftersom vi också nämner producenten bakom det ”fantastiska” Houstonalbumet från förra året samt den ”legendariske” Robert Wellerfors och Rick Springfield med en liten portion Green Day inmixat, visst är det tillräckligt med skitprat på ett stycke för att vilja stänga av redan innan man påbörjat första låten? Jag tycker det så jag stannar här, eller inte eftersom det trots allt inte har med hur skivbolaget misslyckas med att marknadsföra sina band eller hur deras namn eller albumomslag ser ut även om det påverkar det totala intrycket av ett album.

Musikaliskt är det om inte AOR så snubblande nära vilket leder till att jag sätter den etiketten på bandet även om skivbolaget tycker att vi ska säga melodiös rock som nästan är AOR, den etiketten känns bara omständig och skulle kräva en sticker som tog halva omslaget. Melodiöst så det förslår med medryckande refränger och ett ständigt klämkäckt upptempo, positivt rockande är vad Sencelled bjuder på genom det tio spår som albumet fortgår. Strax över 41 minuter tar det att spela hela albumet som har en ljudbild lika polerad som de bästa diamanterna du kan tänka sig, en del skulle kalla det väldigt radiovänlig rock och varför inte? Precis som Metallica eller Iron Maiden kommer de passa väl in bland Lady BlaBla och den där vidriga Adele eller vad hon nu heter som de alltid spelar på radion.

Ambivalens, det är ett ord som beskriver exakt vad jag känner för detta album. Musikaliskt är det ofta riktigt bra med medryckande spår, refränger som får dig att vilja sjunga med. Det gäller tills du börjar sjunga med och inser att lyriken är bland det sämsta som någonsin skådats på denna jord, att säga att lyriken är bajs är inte tydligt nog det är mycket sämre än så; diarré kombinerat med tusen lik i en bajamaja, så dålig är bandets lyrik. Och spår fyra Miracle, vem i helvete tyckte att det var en bra idé, fy fan vilket jävla dåligt spår. De tjatar ju ut samma jävla dynglyrik om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om igen och igen och igen och så vidare, ett spår att alltid hoppa över och känslan av albumet stiger direkt. Sedan måste jag säga att jag verkligen älskar vissa låtar och deras melodier, så grymt bra om jag bara slipper höra den urusla lyriken som jag lyckligtvis lyckas ignorera för det mesta.

Vad säger ni? Tror ni mig inte om lyriken? Låt mig ge er ett exempel från en låt, ”Tommy’s car got towed away and Gina forgot her hairspray, in the car, in the backseat of the car” använd google translate om ni inte förstås vad det betyder, men går det att skriva dummare lyrik? jag tror faktiskt att det är omöjligt.

Sencelled lämnar mig med ett ambivalent intryck, deras omslag suger ju värre än en Nilfisk och de marknadsförs på ett uselt sätt med alldeles för mycket irrelevant trams som bara är ordbajseri. De skriver lyrik som min son skulle ha lyckats bättre med (bara så ni vet så har jag ingen sådan eller har ens haft en tanke på att skaffa en). Men de skapar melodier som är fantastiska och om man bara lyckas förtränga det patetiska i dessa låtar så är det otroligt bra. Både skitdåligt och riktigt bra på samma gång, ambivalent var ordet för dagen.

HHHHHHH

 

 

 

Label: Rocket Songs/Sound Pollution
Tre liknande band:Big Life/Sepentine/Toto
Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm

In English