Band:
Vorphalack (Vorph) - Vocals, Guitar
Xytraguptor (Xy) - Live and Programmed Drums, Keyboards, Samples
Masmiseim (Mas) - Bass (ex-Alastis)
Makro (Mak) - Guitar
Discography:
Worship Him (1991)
Blood Ritual (1992)
Ceremony of Opposites (1994)
Passage (1996)
Eternal (1999)
Reign of Light (2004)
Solar Soul (2007)
Above (2009)
Guests:
Info
Mixed by Russ Russell
Released 2011-04-29
Reviewed 2011-04-07
Links:
samael.info
myspace
youtube
nuclear blast
Det är väldigt svårt att beskriva exakt hur Samael låter, men när han predikar har han en väldigt mörk, nästintill vrålande röst och han talar fram sina evangelier i en sorts sjungande stil, mycket ovanlig från många andra av änglaklanen, till exempel kan nämnas att Gabriel har mer av en falsettstämma när han gör sina ärenden. Denna udda stil kan dock ha sin förklaring i att Samael står någonstans mellan det goda och det onda vilket kanske skapar dessa kontraster mellan det elektroniska och mörka. Om jag ska jämföra med andra band skulle jag nog säga att Samael låter som ingenting annat faktiskt.
Lux Mundi inleds med ett spår som kallas Luxferre som har en väldigt skön stil och som leder in oss på just det sound som dominerar detta alster. Jag tänker inte räkna upp alla spår men det finns några som definitivt är värda att nämnas och ett av dessa är inte Antigod (inte smaken) som är släppt som singel vilket känns som ett dumt val, men det är inte ett av de mer intressanta spåren, okej spår men inget mer. Spår fem, det efterföljande alltså är däremot mycket bättre, For a Thousand Years heter det spåret och är nog kanske till och med det bästa på albumet med riktigt sköna melodier i bakgrunden av en sångstil som fungerar bra och dominerar detta album. Det är också lite härligt flyt som gör att du vill sjunga med i det spåret, nästan i alla fall. Spår sju In the Deep är ett annat spår värt att nämna, riktigt intressant och med ett djup som speglar lite grann av den tematik Samael berör. Pagan Trance är ett annat spår som är värt att nämna som ett av de bättre, Soul Invictus är ett annat. Dock gäller det faktum att det inte finns något direkt dåligt spår på skivan, singelspåret Antigod är väl det sämsta och den som valde det som singel bör nästan lägga sig och vila i en giljotin en stund.
Dödsängeln Samael kanske med denna skiva lockar de oförstående i döden, kanske till femte himlen där han själv regerar samtidigt som han sitter på en annan stol som en av världens sju regenter. Med en styrka av två miljoner änglar som servar dem kan det nog tyckas att dessa regenter har det bra men den saken har inte förhindrat dödsängeln Samael från att arbeta tre år med att färdigställa detta album som alltså går under namnet Lux Mundi. Det är ett väl genomtänkt och väl genomarbetat och producerat album som jag tror kommer att tilltala många som gillar sin musik mer genomtänkt än att skära halsen av sig med en glasbit (men då kanske man får träffa Samael).
Jag skulle vilja spekulera att Lux Mundi är ett album Samael gärna tar med sig hem till sjunde himlen där han bor, han kanske också besöker Sion och visar upp sitt nya alster. Det är ett starkt alster med tolv riktigt trevliga spår och inga direkt lågpunkter vad jag har kunnat notera, det enda lilla jag har är att det nog ändå borde varit lite kortare, kanske tio spår eller något i den stilen, men det är egentligen bara petigt att se på det så eftersom det inte känns sådär som att skivan blir för lång mot slutet, liten aning kanske men inte något som stör och eftersom alla tolv spår är bra blir det nog bara svårt att välja bort något.
Med massor av spännande Sionism och saker från Talmud, änglar och demoner kan jag bara konstatera att Lux Mundi är ett album väl värdigt någon som anses som både fallen ängel och en del av den himmelska skaran. Mörker och ljus i en väl fungerande harmoni.
HHHHHHH
