Recension Roulette - Better Late Than Never 2011

Senast det begav sig med musik från Yesterrock var det ett band som tydligen en gång haft sin bas i trakterna runt Östersund, vilket förstås är i mina trakter, nästa gång är det grannstaden Sundsvall som är hemtrakt för Yesterrockbandet, Roulette hette bandet när det begav sig, de bytte namn till Cherry Red och var destinerade för framgång men saker gick snett och allt det blev av Cherry Reds äventyr var en singel, albumet fick aldrig beslka skivhyllorna. Innan bandet bytte namn 1990 hade de 1988 släppt sin första singel som gick under namnet Fool For Your Love, de var då framgångsrika i diverse musiktävlingar och fick lite TV-tid i Sverige. Det vill sig dock inte mer än så och efter att deras album som Cherry Red inte ens fick släppas bestämde de sig för att lägga ned och istället uppträda som ett Def Leppardcoverband, något de enligt uppgift sysslar med än idag.

Precis som senast med Yesterrockskivor som når mig handlar det om AOR, eller melodiös rock hur du nu vill se på saken. Det är förstås fokus på melodi, mycket stämningskeyboards och förstås väldigt distinkta och tydliga refränger som gärna är enkla och upprepas för att nå in till lyssnaren så snart som möjligt. Produktionen är ren och klar precis som brukligt är i genren och när det gäller soundet känns Roulette väldigt tydligt upplagda enligt genrens riktlinjer och jag tror inte direkt att deras sound överraskar någon någonstans.

Denna skiva släpptes först på det brittiska bolaget AOR FM som då samlat ihop material till en skiva med gamla inspelningar, denna skiva släpptes då 2008 och såldes i en begränsad upplaga som snabbt gick åt. Nu återsläpper alltså Yesterrock denna skiva i uppdaterad version med två bonusspår vilket leder till att vi får lite över en timme med svensk AOR.

Allt inleds med Only the Strong vilket är en låt som inleds med en fras jag aldrig sagt och troligen aldrig kommer att få säga, vilken det är får ni lista ut själva. Det i sig är en okej låt egentligen, jag tycker att sången i densamma inte riktigt håller måttet och det sänker intrycket lite grann. Faktum är att den biten är hela denna skivas problem, sångaren kan inte bära den musik Roulette spelar och allt blir någonting som känns gjort lite halvdant även om det egentligen är bättre än så. Sångaren är inte dålig ska sägas men hans röst passar inte riktigt in på den musik Roulette bjuder på, de borde haft en sångare med ljusare röst och intressantare sångläge i musiken.

Annars är många av spåren medryckande och positiva, det finns inte speciellt mycket att anmärka på om jag ska vara ärlig. Det jag tycker är vad som gör att jag inte kan ge denna skiva ett bättre betyg är att den känns lite väl stereotyp, den låter som det mesta i genren från den eran när bandet var aktivt, sångaren kan inte bära låtmaterialet vilket är A & O i den melodiösa rockgenren och till sist känns det lite grann som att skivan blir lång, jag vet att det är återutgåva med bonusspår men för mig personligen brukar det vara idealiskt att byta musik efter ungefär femtio minuter.

Best på skivan är nog det gamla singelspåret från 1988 Fool For Your Love men det finns några ytterligare kandidater, det första spåret är dock ett av de minst intressanta på skivan. Om det inte hade varit för sången hade detta varit fantastiskt men nu får Roulette nöja sig med att läsa att denna skiva blir godkänd, det finns mycket där men det saknas ändå mycket.

Gamla låtar, förvånansvärd modernt sound men ändå ingenting nytt, ingenting unikt, ingenting som höjer bandet över resten av genren. En godkänd skiva, ett band som hade potential till så mycket mer, kanske är Def Leppardcovers en lukrativ bransch för dem. Om du verkligen gillar AOR och måste ha allt i genren, tveka inte, för oss andra finns en hel del annat att välja på.

HHHHHHH

Roulette Better Late Than Never

Roulette
Better Late Than Never