Band:
David Reece - Vocals
Martin Kronlund - Guitars
Discography:
Debut
Guests:
Tommy Denander
Andy Susemihl
Rikard Quist
Brynn Arens
Christian Tolle
Hans Zandt
Info
Recorded, mixed, mastered and produced by Martin Kronlund and David Reece at Kronlund's 'JM Studio' Swede
Released 2011-06-24
Reviewed 2011-06-18
Links:
reeceworld.com
myspace
aorheaven
Musikaliskt handlar det om melodiös rock och AOR eller hur du nu vill kategorisera, det är tydligt att melodierna står i fokus och produktionen är fokuserad kring detta och välgjord i bästa AOR-anda. Precis som brukligt för genren är det tydliga refränger som tar stor plats såsom brukar vara fallet i genren. Vad jag anser kan sägas om Solid är att det är ett album som ur rent musikalisk synpunkt befinner sig ganska mitt i genrens omfång och sticker inte ut i någon riktning.
På något sätt är det lite lustigt med band som dessa, det finns ingenting att klaga på med Solid då det är ett väldigt välproducerat och bra album. Men, där finns egentligen ingenting som sticker ut någonstans och det är som att de valt att skapa ett bra och välgjort album som känns gjort för att glömmas bort och försvinna i mängden. Inget ont om musikerna eller bandet, de vet hur man skapar musik i genren men det räcker inte för att verkligen komma någonstans att bara skapa musik som låter som allt annat.
Jag ska dock säga att det finns vissa delar jag uppskattar mer än det övriga med detta album, det inledande spåret My Angel Wears White är bra och lovar lite mer än jag anser att bandet kan hålla. Andra spåret Samurai verkar fortsätta den fina trenden som sätts upp av det första spåret (för att tala om trender för snabbt i bästa miljötalibananda) och är ett bra spår. Sedan är det bra men lite sådär standardmässig melodiös rock även om spåret Animals and Cannibals också är lätt minnesvärt.
Solid kan faktiskt sägas vara fyrtio minuters tidsfördriv som glöms lika snabbt som man kommer in i densamma. Anledning till detta analyserar jag till att vara på grund av att bandet är bra men inte tillräckligt bra på något, David Reece har inte den där rösten som går rätt in i hjärtat, gitarrliret är inte det där magiskt melodiöst snygga som man bara måste älska. De är bra, inget snack om saken men det som hela tiden slår mig är att jag hela tiden tycker att det borde vara bättre.
Namnet på album säger egentligen allt, ett solitt album med fyrtio minuter av bra musik. Jag önskar bara att de hade tagit ut svängarna lite mer och vågat riskera att misslyckas för att verkligen lyckas, det känns som att de tagit den säkra vägen och därför gjort tio bra spår istället för att kanske misslyckats med något och samtidigt slängt in ett par fantastiska spår. Reece Kronlunds debut är ett sådant där album som passerar förbi för att sedan falla i glömska.
HHHHHHH
