Prey For Nothing
Against All Good and Evil

Israeliska bandet Prey For Nothing Debuterar med albumet Against All Good and Evil som ska vara lite progressiverad extrem/heavy metal eller något i den stilen om vi ska tro vad skivbolaget använder för att marknadsföra dem. Framsidan vittnar om märkligheter och kanske en del spännande saker som kan pågå under tiden vi spelar albumet men det är förstås bara en spekulation utifrån inte alltför genomforskade fakta som jag försett mig själv med under min tid som agent under franska revolutionen. Be för ingenting kallar de sig alltså och det betyder att de är ett band som kan allting och som dessutom är helt nöjda med sin kompetens som musiker, du kan vara stolt över vad du gör och så kan du vara arrogant. De ställer sig dessutom på motsatt sida till allt vilket kan tyckas göra dem arroganta, men de kanske bara anser sig som bättre än alla andra.

Musikaliskt är det ganska varierad musik vilken känns som att den har sitt ursprung i den extrema metallen, sången är lite vrålig och musiken är lite prålig eller var det tvärtom? Ganska komplicerade musikaliska äventyr bjuds vi också på med en hel del utflykter till platser som inte alltid besöks i den mer traditionella metallen. Melodiöst för att vara extremt är det också och man kanske kan säga att det är progressiv metall, sången kan sägas vara kraxig på det sätt som jag tror de flesta av er känner eftersom det är på ett sätt som ofta ”sjungs” på i dagens samhälle. Lite atypisk musikalisk typ och låtuppbyggnad får vi också och det känns inte som ett album man direkt tar till sig omedelbart utan det kräver sin analys för att kunna tas till på ett tillfredsställande sätt. Produktionsmässigt är det adekvat, ljudbilden är modern, väl tillputsad och sådär och de många variationerna som låtarna erbjuder flyter väl in i varandra tack vare denna produktion. Tretton spår och fem minuter över timmen försöker bandet oss underhålla vilket förstås gör att variation är ett måste och sådan har de att erbjuda också.

Första spåret Treachery tycker jag är ett lyckat spår, det är en bra balans mellan aggressivitet och melodiositet samt progressivitet, det blir inte för mycket och det blir inte rörigt i det spåret. Bandet håller sig en del på mattan där kanske också för att jag tycker nog att de i vissa spår tappar koncepten rätt ordentligt och det blir rent uselt i vissa lägen, i andra spåret är sången till exempel mer traditionellt extrem och genast känns det som att de tappar ordentligt och de går samtidigt ned i tempo i det spåret som inte alls känns något vidare och det är gärna ett spår jag skippar när jag spelar detta album. I tredje spåret Unmake You får vi progressivitet för progressivitetens skull och jag kan inte se vad de vill säga med det spåret överhuvudtaget och varför det låter som att det är fel på ljudspåret, sedan slutar det utan att introducera nästa spår vilket för det till 47 sekunder som inte egentligen leder till eller ifrån någonting vilket gör det till ett meningslöst och onödigt spår och på något vis känns det som att de tre inledande spåren mer eller mindre signifierar hela albumet med detta eftersom det skiftar från riktigt lyckade spår till papperskorgsmaterial och ibland förekommer de i samma spår som i det fjärde men det kan också förekomma i hela spår som tidigare uppräknat från de inledande spåren.

Om unika idéer var allt kan jag väl drista mig till ett rätt högt betyg men om det var på ett annat sätt kan jag det inte se någon möjlighet att göra det, bra partier bär inte ett helt album. Och även om bra partier potentiellt kunde bära ett album finns ju problemet i speltiden också, över en timme av musik som visserligen är lite varierad men inte tillräckligt för att kunna bära en timme musik och speciellt inte mer än en timme musik. Delarna som låter som störningar i ljuduppspelningen känns dessutom helt värdelösa vilket så klart sänker intrycket av albumet en aning. En aning kluvet kan intrycket sägas bli, eller tredelat egentligen eftersom det finns en del riktigt bra, en del intetsägande okej och en del riktigt dåligt så är det svårt att hitta ett övergripande omdöme om vad detta album har att erbjuda men jag vill nog ändå säga att jag får säga att överlag är det inte ett album jag vill lägga några av mina surt förvärvade pengar på.

Ett album som ger många intryck men alltför få av dessa är bra, alltför få ger ett positivt intryck varför jag måste ge detta album ett betyg strax under vårt mittersta.