Band:
Carsten “Lizard” Schulz: Lead & backing vocals
De Grigo: Guitars
Marcos Peres: Guitars
Rick A.: Bass
Allan Juliano: Drums
Discography:
Debut
Guests:
Doogie White: Lead vocals on “Not In Paradise”
Alessandro Del Vecchio: Keyboards
Paul Logue: Bass on “Wait And See”
Luiz Sacoman: Final guitar solo on “Steel Or Stone”
Nat Lou: Female vocals on “Steel Or Stone (acoustic version)”
Info
Produced by Paradise Inc. and Paul Logue
Mixed by Paul Logue
Mastered by Dennis Ward
Lead & backing vocals of Carsten “Lizard” Schulz
recorded and arranged by Steffen Seeger
Keyboards recorded by Alessandro Del Vecchio
Released 2011-10-21
Reviewed 2011-10-19
Vad är det då dessa herrar ska försöka nå ut till oss med? Melodiös rock som hela tiden ligger på gränsen till det som kallas AOR även om de oftast är lite hårdare än AOR och produktionen är inte lika välslipad som den brukar vara inom AOR genren. Du som gillar melodiös rock och hört mycket sådan från det förgångna kommer att känna igen dig väl i den musik som Paradise Inc. bjuder på, det förekommer ett flertal flirtar med den melodiösa rocken från förr. Jag tänker inte namedroppa band jag kommer på när jag hör låtarna på detta album men jag kan säga att i stort sett alla spår känns som något jag hört tidigare. Därför tror jag inte att jag vill kalla Paradise Inc. för unika eller nyskapande, deras produktion och ljudbild är förstås nyskapande i förhållande till hur det var då inspirationskällorna skapade sin musik. Albumet har elva spår och tar 53 minuter att spela sig igenom, då innefattar det ett bonusspår för den europeiska marknaden vilket är en akustisk variant av Steel or Stone.
Déjà vu är ett ord jag kommer att tänka på när jag lyssnar på detta album, inte nödvändigtvis så att det används i ett negativt syfte men varje spår jag hör på detta album får mig att vilja höra ett liknande äldre spår från någon musik jag växte upp med. Jag menar låtarna på detta album är väldigt bra och många är finfina fullträffar men samtidigt är det inte så med tanke på att det känns inte som Paradise Inc. det känns alltid som att det är något från något annat band och olika band albumet igenom vilket gör att det kanske inte känns så sammanhängande som jag vill att album ska kännas.
Hur mycket man dock än ser negativt på att det känns lite som att lyssna på ett coverband kan man inte släppa att spår tre Who’s Fooling Who och Not In Paradise som gästsjungs av Doogie White, är två riktigt bra spår som ser till att något minnesvärt ändå kommer ur detta album. Jag tycker dock trots detta att Paradise Inc. mer behöver hitta en egen röst, att skriva låtar som kommer ifrån dem och inte inspirerats fram genom att lyssna på något favoritband.
Time är kanske en tidsmaskin och samtidig djupdykning i den melodiösa rockens historia, så kanske de borde marknadsföra albumet för det är ett snyggt dokument över hur klassisk melodiös rock kan inspirera dagens akter. Givetvis har jag ingen aning om hur detta band skriver music och vad som inspirerar dem och det kanske bara är slumpen som avgjort att spåren på detta album är mer en flirt med det förgångna än med det nyskapande. Det är dock ett kul album att lyssna till med bra låtar som säkert kommer att tilltala mången fanatiker, det känns dock lite opersonligt.
HHHHHHH
