Recension Insidead - Chaos Elecdead 2011

Modern Thrash Metal säger Massacre att Insidead spelar, ärligt talat hade det inte varit ganska konstigt om de kallat den omodern thrash metal med tanke på att skivan släpptes i slutet av april 2011 så det borde ju vara en modern skiva. Den har ett omslag med en dödskalle och det är bandets debut som kallas Chaos ElecDead, ordet död spelar en väldigt stor roll för detta band kan det verka som, jag har ingen aning om så är fallet faktiskt med tanke på att jag inte brytt mig om att lyssna på lyriken.

Musikaliskt är det som vi redan varit inne på, Modern Thrash Metal, det vill säga thrash metal enligt mallen från när genren började dyka upp, lite Bay Area sound och sådär men med mycket fräschare produktion och vad jag önskar kalla ett lite mer elektriskt sound, vad nu det ska betyda. Jag tycker mig höra spår av band som Metallica i första spåret till exempel men grekerna i Insidead är klart mer än Metallicakloner, det har tagit delar och element från thrashmetallen från tidigare men skapat ett sound som känns som deras eget. Det skiljer inte mycket från det klassiska soundet, men de har ett sound som känns lite grann som deras eget men eftersom jag bara är ytligt bevandrad i genren kan jag inte riktigt med säkerhet uttala mig i frågor som denna.

Skivan är producerad av RD Lipakis som gjort sig känd för sin roll i Mystic Prophecy men också som producent av många skivor jag recenserat under den senaste tiden. Produktionen känns fräsch och modern, bandet känns dessutom tungt trots det relativt polerade soundet de har, jag tror att de spelar en typ av thrash som tilltalar de som gillar mer melodiös musik, kanske inte för det mest inbitna som tycker att det ska vara brutalt så in i helvete.

Jag gillar inte bandets namn, det känns rätt patetiskt och löjligt om jag ska vara ärlig och skivomslaget är inte heller speciellt snyggt men när första spåret inleds struntar jag i den saken eftersom det är ett riktigt bra spår och detsamma gäller för det andra spåret dessutom. Spår tre som kallas Time är också riktigt trevligt måste jag säga och kan samtidigt tillstå att detsamma gäller spår fyra men sedan känns det lite grann som att det bästa tog slut och skivan tuffar vidare på tomgång mot sin avslutning ungefär 37 minuter efter det att den inleddes.

Efter de fyra första spåren var jag lätt inne på att ge denna skiva en femma men sedan kom de sista spåren och jag ändrade mig, inte för att de spåren är så värst dåliga men det känns lite grann som att inspirationen tog slut och bandet fyllde på med de fem sista spåren för att det skulle bli tillräckligt med musik, de ville inte göra en EP. Och här tog även min inspiration slut och jag blev tvungen att på något sätt knyta samman säcken och avsluta denna recension på ett snyggt sätt.

Kort och gott, hälften av skivan är riktigt bra, den första hälften lustigt nog, hälften går på tomgång och kunde lika gärna utelämnats, den andra hälften lustigt nog. Jag tror faktiskt att de lyckats bättre om de spritt ut de bra spåren och satt ett par av dem på andra halvan också. Nåväl, inget snack om att det är en bra skiva men i slutändan kan jag dock konstatera att jag känner mig lite bestulen på konfekten, jag hade förväntat mig en schysst Lindtchokladkaka men fick en kexchoklad istället, en besvikelse förstås men i slutändan ändå acceptabelt.

HHHHHHH

Insidead Chaos ElecDead

Insidead
Chaos ElecDead