Band:
Impia Fraus (Bass)
Sad (Drums)
Pie666 (Guitars)
Icons Blasphemer (Guitars)
Dhate (Vocals)
Discography:
Ultra Intense Hellnoitze Deflagration (Split, 2002)
S.V.E.S.T. / Inkisitor (Split, 2007)
Inkisitor (EP 2007)
Inkisitor (Compilation, 2009)
Guests:
Info
Released 2011-03-25
Reviewed 2011-11-01
Det första som möter en då vi slår på ’Dysevangelist’ är Reverse the cross, en låt som börjar med ljud som skulle kunna ha varit hämtade från inledande sekvensen i Terminator 2 eller någon religiöst förankrad skräckfilm innan allt fullständigt går åt helvete då de 2.14 in i låten börjar spela någon form av musik och sedan 2.21 in i låten börjar trumma. Tack och god natt. 2.35 in i låten börjar de dessutom sjunga. Då åker även rullgardinen ner. Andra låten börjar med den klassiska black metal slingan som alla band i genren verkar använda minst någon gång per skiva. Fjärde låten börjar med att de skriker och skrattar. Precis varenda låt förstörs av fyra saker: (1) Idiotlätena som ska föreställa sång. (2) Trummorna. (3) Gitarrerna. Och (4) basen. I min bok är detta de fyra byggstenarna som normalt sett är viktigast att få till på ett album.
Frankrike börjar bli en allt starkare metal nation. Det finns skivbolag och band inom de flesta sub-genres som metal-marknaden har att erbjuda. Men fortfarande saknas det riktigt bra band från detta, Europas näst mest befolkade stat (21:a i världen). Inkisitor gör verkligen inga som helst försök att ändra på detta. Deras stundom snabba stundom långsamma black metal låter ytligt rätt okej. Musiken är inte uppbyggd av ett ackord och ljudkvalitén är helt okej. Låtarna är någorlunda varierade och produktionen i allmänhet känns varken billig eller allt för amatörmässig. Låtskrivningen… känns hyfsad. Inget katastrofalt men inget direkt inspirerande och spännande heller. Men så fort sångaren öppnar munnen eller gitarristerna tar ton på strängarna eller trumslagarpojken går igång bakom trummorna så raseras allt intressant illa kvickt.
Jag vill inte hävda att de är dåliga musiker eller något, det är bara det att allt som kommer ut ur högtalarna låter som skit. Skivans knappa 40 minuter känns som om det vore någon sitter och sticker halstabletter i näsan på mig. Ingenting känns motiverat, allt känns idiotiskt och musiken som rent logiskt borde fungera ganska bra blir otroligt störande och jobbig att lyssna på. Som om det satt hundra fullvuxna björnar hoptryckta under min soffa och brummade till varandra. Jag kan bara inte förmå mig att säga ett enda positivt ord om själva musiken. Det finns verkligen ingenting jag fattar tycke för. Melodier och låtuppbyggnaden och produktionen låter väl som sagt ganska okej, men ingenting av det känns det minsta roligt när de väl spelar det.
Jag känner att det enda detta franska band har frambringat är huvudvärk till mitt huvud. De har skapat irritation och upprättat ett bestämt negativt intryck av detta band. De har dock även kreerat ett visst erkännande till den som står bakom produktionen. Men mitt bestämda intryck är att jag ogillar varenda sekund av denna skiva och jag vill aldrig mer behöva höra den, trots de dolda kvalitéer den faktiskt besitter.
HHHHHHH
