Band:
Nicke Andersson - Vocals & Guitar
Tobias Egge - Guitar & Vocals
Dolf De Borst - Bass & Vocals
Tomas Ericksson - Drums & Vocals
Discography:
Imperial State Electric (2010)
Guests:
Info
Produced & engineered by Nicke Andersson
Mastered by Henke Jonsson at Masters of Audio
Recorded at Deuce Recording Studios (Stockholm)
Released 2011-04-29
Reviewed 2011-05-18
Links:
imperialstateelectric.se
myspace
Imperial State Electric gör musik som den lät på 50-60 talet med en autenticitet som är skrämmande likt den musik som verkligen kom då. Musiken, sången, ljudkvalitén och hela produktionen som sådan bara skriker 1900-tals mitt och jag tror faktiskt att hade bandet kommit på den tiden hade de kunnat vara lika stora som Beach Boys eller Bill Haley and His Comets. Tyvärr för dem gjorde dem inte det, istället försöker de göra samma musik nu och det kan ju tyckas smart med tanke på att det är väldigt få som gör den här musiken idag. Frågan är väl dock om det finns någon som vill att det ska komma mer musik i genren idag?
Jag skulle säga att det gör det alldeles säkert, även om det säkerligen är en ganska liten skara idag så kan den ju alltid växa. Nästa fråga blir dock betydligt mycket svårare. Varför ska vi få mer musik av den här typen? Den har ju trots allt tjatats ut i decennium förr och antalet skivor som gjorts av den är oräknelig. Det kan ju knappast finnas många som hört allt? Det tror jag nog är svårt, däremot gör ju inte detta att nya band inte får komma och spela den här musiken. Vad det däremot gör är att försvåra deras chanser att lyckas bra med det.
Imperial State Electric låter i min mening bättre än mycket annat nytt som försöker låta så här pass gammalt. Det låter verkligen gammalt på riktigt, inte som någon som bara försöker göra det, och är du ute efter den här typen av musik är du väl troligtvis också ute efter det som verkligen är den här typen av musik, inte efter något som försöker imitera det. Och då har du kommit helt rätt med Imperial State Electric. Ett band som tar dig dit med musik skapad idag, likt en tidsmaskin.
’In Concert!’ är bara 19 minuter lång men efter 19 spelningar av den kan jag säga att den håller ganska bra i längden ändå. Den är betydligt mycket roligare än förra årets självbetitlade fullängdare i alla fall och jag skiter väl fullständigt i att det är gamla låtar bandet kör – de spelar ju faktiskt gammal musik på ett gammalt sätt, vem bryr sig då om hur nya låtarna egentligen är? Vintage är vintage, man frågar väl aldrig vilket år byxorna är sydda så varför bry sig om låtarna?
Denna skiva lyckas med det människan drömt om så länge – den lyckas ta dig tillbaka i tiden och sedan låta dig återvända till nutiden igen så fort de knappa 20 minuterna tagit slut. Jag tror inte att Imperial State Electric lyckas skapa en ny våg av 50-60-tals rock med åtminstone denna EP, men huruvida det verkligen blir så kan vi bara få reda på om de på nästa skiva lyckas ta oss framåt i tiden istället. För att lyckas med en sådan resa känns det dock som att de behöver spela lite snabbare.
HHHHHHH
