Band:
Chris G (Vocals)
Jonathan Letson (Bass Guitar)
Matthew ‘Animal’ Thomas (Drums)
Daniel Owen (Guitar)
Steven Barberini (Guitar)
Diskography:
Debut
Info
Mixed and engineered by Tim Hamil at Sonic-One Studio, Wales
Mastered by John K
Released 2011-07-29
Reviewed 2011-08-23
Hunted beskrivs som Heavy/Power/Thrash/Progressive Metal vilket känns som ett ganska brett spektra för att beskriva ett bands musikaliska stil. Hunted tycker jag känns lite åt det amerikanska progressiva hållet, tänk Crimson Glory, tänk Iced Earth gone progressive eller något åt det hållet. Bandet blandar också ganska friskt mellan stilar och det gör det ganska svårt att beskriva det på ett enkelt sätt men jag tycker att Crimson Glory är ett bra band att jämföra med, om du hört ett band som heter Exhibition så kan du också få en hyfsad aning om hur de låter, Hunted. Mycket tempovariationer i samspråk med en sång som varierar från ganska lugn till falsettskrikande är väl en beskrivning så god som någon för dig som inte hört något av dessa bandnamn jag räknat upp. Albumet har tio spår varav ett är ett coverspår, avslutande The Heart Collector gjordes från början av ett band vid namn Nevermore, dessa tio spår tar för övrigt en stund mer än femtio minuter att spela sig igenom.
Det hela inleds med ett intro innan The Silence of Minds öppnar låtmaterialet på allvar, det är en låt som inte direkt tar det rakaste spåret, tempot skiftar friskt och som lyssnare testas din uppmärksamhet kanske lika väl som sångaren Chris Gs stämband. Det är ett hyfsat progressivt spår, jag har inte någonsin varit någon större fan av denna Crimson Glorylika stil men det är ändå hyfsat. Chosen känns som en logisk fortsättning och nästan som en andra del av det inledande Silence of Minds, även det ett okej spår som innehåller lite väl mycket partier som känns mer onödiga än bra. Inte många spår stannar kvar i medvetande vid en genomspelning och trots att jag nu när jag skriver denna recension gått igenom albumet tre gånger i rad kan jag inte direkt säga så mycket om spåret, det finns inte mycket som satt sig efter de tretton gånger albumet nu snurrat.
Vad som är lyckat med detta album är att de vågar ta ut svängarna ordentligt, sångaren G håller en god standard och lyckas behålla rösten inom ramarna för vad som bör kunna tolereras i musik som denna, generellt ett bra låtmaterial också samt en fin ljudbild. Dock tycker jag att de ibland borde kolla upp vart vissa spår leder för en del spår tappar koncepten helt och hållet och man finner sig i slutändan mer trött än något annat. Sången blir jobbig mot slutet även om sångaren gör ett väldigt bra jobb, ännu en likhet med Crimson Glory, lite lång skiva dessutom.
Kan musik vara både progressiv, komplicerat och intetsägande, det är i alla fall vad Hunted lyckas med. Deras musik känns ganska bra när jag lyssnar på dem men det rinner liksom av mig och det känns sedan bara som jag lyssnat på något som var rätt bra men egentligen inte sade mig något speciellt, en sådan där skiva som ligger precis i mitten känns detta som.
HHHHHHH
