Recension Human Zoo - Eyes of the Stranger 2011

"Mom, mom! There's a man at the door! When I asked him what he wanted, I was looking in the eyes of the stranger..."

Så börjar det här albumet, talat av någon liten unge under tio sekunder. Dessa tio sekunderna är tillräckligt för att sänka hela skivan. Hur skulle någon i världen kunna tycka att det där skulle vara bra? Eller positivt? Jag gör det då absolut inte och jag har svårt att se poängen med det över huvud taget även om jag förstår konceptet med att ha det.

Nåväl, första riktiga låten heter The Answer och sitt namn till trots finner jag då inga svar i den låten. Inte heller de andra låtarna som följer efter ger några direkta svar men vad vi presenteras för är en AOR-späckad heavy metal som förgyllt sin musik med saxofon, vilket knappast kan anses vara det vanligaste när det kommer till rock och hårdrock. 'Eyes of the Stranger' ger dig tolv låtar som under 53 minuter leverar musik med attityd och ett relativt unikt ljud men som jag har ganska svårt att känna någonting speciellt för. För en gångs skull är det alltså inte problem med att sticka ut utan någonting annat som är problemet. Jag skulle inte kalla Human Zoo för unika men absolut speciella med en ljudbild som är lite annorlunda från det mesta därute. Med de första tre "riktiga" låtarna etablerar Human Zoo sin ljudbild på den här skivan i tre låtar som är mellan fyra och en halv och fem minuter långa. Och musiken är alltså en ganska kraftfull AOR-inspirerad heavy metal med en sångare som är lika mycket rock 'n' roll som en stenkula (fattar ni? Rock=sten och roll=rulla... rulla sten. Stenkula. Äh! Ni fattar ju inget!).

Faktum är att låtarna på den här skivan inte intresserar mig alls. Jag tycker inte att musiken är särskilt intressant och sångaren gör mig mest irriterad och arg. Hans röst påminner mig en del om David Coverdale eller den där döda snubben i Gotthard (Steve Lee), fast utan karaktär och kvalité. Allt är dock inte negativt med Thomas Seeburger, han har vissa röstkvalitéer han med, då främst i det lägre registret när han inte spricker som skrevet på billiga byxor. Men anledningen till att jag inte gillar honom är för att han inte har något register med ren sång över huvud taget. Det enda hans röstregister innefattar är rost, rasp, sandpapper och en torrhet vars enda konkurrent finns i Atacamaöken i Sydamerika.

Instrumentalt tycker jag att det låter intressantare, även om det fortfarande är ganska ointressant. Ta saxofonen som exempel, ett instrument som vanligast är förknippat med skrattretande porrfilmer, som på detta album inte förekommer hela tiden men används regelbundet som en stämningsförstärkare i korta bitar här och var. Keyboards och piano förekommer på samma sätt - kort och med en känsla av att det är spontant trots att det är relativt välplanerat. Eftersom instrumenten trots allt ändå är ganska välarbetade känner jag att Human Zoo borde göra någonting åt sin sångarsituation. Självklart säger jag inte att de borde kicka Thomas Seeburger men hade jag någon talan skulle jag absolut föreslå att det här bandet kompletterar Seeburgers röst med en till sångare, förslagsvis en kvinna, som kan täcka upp där lille Thomas inte räcker till så kan de sjunga dueter och solo om vartannat. Det här skulle kunna ha varit en tänkbar lösning för Thomas Seeburgers bristande röstkapacitet.

Allting sammanfattat tycker jag trots allt att 'Eyes of the Stranger' är ett hyfsat album. Jag kan inte säga att jag dras till den eller blir inspirerad av den. Eller blir det minsta imponerad av den. Men jag kan inte heller säga att det finns något som är riktigt, riktigt fel med den. Det är helt enkelt bara musik jag inte blir intresserad av och känner någonting för. Varken positivt eller negativt. Den finns där, är helt okej och låter inte som allting annat, men det är inte heller en skiva som kommer ge Human Zoo ett genombrott och bli kända världen över. Min dom är att skivan är okej, men inte världsförändrande.

HHHHHHH

Human Zoo Eyes of the Stranger

Human Zoo
Eyes of the Stranger