Band:
Odhinn - All Instruments
Discography:
Blodskam (2009)
Guests:
Info
Released 2011-05-31
Reviewed 2011-09-14
Horde of Hel har satt ihop en tolv spår och nästan heltimme lång skiva med svenska titlar hela vägen igenom, med ett undantag i spår 3 - Works Of The Holy. Vad ordet "likdagg" betyder har jag dock ingen som helst aning om. Ordet finns inte i varken Svenska Akademiens Ordlista eller Ordbok och frågar ni mig känns det som ett ganska egenbildat ord sammansatt av två ord som inte alls hör ihop, ungefär som "HarPC" eller "gödseldelikatess". Poängen med skivan måste dock ifrågasättas mer än namnet. Varför har de/han gjort den här skivan? Det är knappast som att de/han satsat på kommersiell framgång eller satt inne med denna konstnärliga bubbla som bara var tvungen att komma ut för att de/han inte skulle känna sig alldeles kvävd/a. Utan det måste finnas någon annan tanke bakom det, jag hoppas kunna komma fram till vilken innan jag avslutat denna recension.
Överlag måste jag säga att 'Likdagg' ändå är en ganska varierad skiva. Det förekommer allt ifrån monotona oidentifierbara ljud till monotona gitarrslingor och monotona läten från en människa. Jag tycker det känns lite som att slå på en 'Smurfhits' skiva fast att det istället för att sjungas som och om smurfar istället sjungas som och om idioter. Om vi börjar med sången så låter det nästan som om Horde of Hel hade en "riktig" sångare som de dock spelat in på alldeles för hög volym, vilket gjort att han ständigt gått för högt i ton så att inspelningen spricker istället och det blir mest bara en massa knaster och raspande istället. Instrumenten hanteras utan någon som helst hörbar kvalité och melodierna i musiken existerar endast i tillverkarnas fantasier. Även om det då och då kan spåras vissa ljud som faktiskt verkar ha någon form av kompetens bakom sig så är det mesta bara oväsen och ljud som blivit sammansatta med varandra utan att egentligen ha någonting gemensamt med varandra.
Skivan känns i min mening mest relaterar till black metal. En massa monotona ljud, dålig ljudkvalité, ingen kompetens bland de som står bakom skivan och ingen tanke som helst bakom det möjlig att spåra någonstans i den. Det är som de/han använt "den norska black metalens standardmall - en guide i tre delar" när de satt ihop detta. Del 1 - Ingen kompetens. Del 2 - Ingen poäng. Del 3 - Ingen hjärna. Man kan ana att de som gjort skivan försökt göra något som låter ont och farligt, lite förbjudet kanske och allmänt uppseendeväckande och tabubelagt. Som att de/han förväntade sig ett visst mått av ramaskri kring skivan och att deras namn skulle anses som nya Hitler. Men ack så fel de hade (om så var tanken). Det här låter bara patetiskt (precis som Smurfhits gjorde). De låter inkompetent och allt för sökande efter uppmärksamhet. Ville de/han orsaka ramaskri, skapa tabudebatter och verka allmänt onda fanns det miljarder med vägar att gå istället för slänga ihop en gröt med ljud på sin harPC samtidigt som de fyllde magen med gödseldelikatesser. Det här är dåligt, dåligt, dåligt - och då har jag inte ens börjat med deras attityd ännu.
Tyvärr måste jag säga att jag inte hittar någon poäng med denna skiva, men vi kan ju i alla fall alltid se det positiva med den. Tack vare 'Likdagg' har vi nu hittat på två alldeles utmärkta nya svenska ord. HarPC och Gödseldelikatess. Och det mina vänner är riktigt, riktigt bra ord (i alla fall i jämförelse med hur bra av musik du kan finna på denna skiva). Svegssågen nästa!
HHHHHHH
