Band:
Davide Cicalese [Pagan] (Voices)
Stefano Centineo [Ste] (Guitar and Backing Vocals)
Luca Rossi [Oldhan] (Guitar)
Fabio Gatto [Fabio] (Bass)*
Elisabetta Rossi [Becky] (Celtic Harp)
Laura Brancorsini [Laura] (Violin)
Paolo Cattaneo [Paolo] (Tin Whistle, Bouzouki) *
Simone Sgarella [Simo] (Drums)
*-does not appear on the album
Diskography:
Debut
Info
Maurizio Cardullo [Merogaisus] (Tin Whistle, Bouzouki, Bagpipe) on the album
Marco Brambilla [Mac] (Bass) on the album
Released 2011-07-29
Reviewed 2011-08-20
Links:
furorgallico.it
myspace
youtube
massacre
Annars är bandet musikaliskt relativt komplext med inslag av folkmusik, extremmetall, orkestrala arrangemang och så vidare. Sångmässigt är känslan att de håller mycket till i den extrema stilen vilket kontrasterar en del till det myckna klassikt influerade som genomsyrar detta album. Det är också i övrigt ett album av många kontraster, att säga att ett band som Eluveitie skulle vara likt är kanske fel samtidigt som det är rätt då Furor Gallico visserligen har liknande instrumentala inslag som schweizarna men är oftast mycket långsammare och med en sångare som låter mer elak så att säga. Men det är svårt att jämföra sådana band internt och jag tycker om jag nu ändå ska göra det att bandet ligger stilmässigt ganska nära sina landsmän i Elvenking faktiskt med sången som en stor skillnad förstås. Albumet har en ljudbild som bygger mycket på kontraster mellan ljus och mörker kan man säga, mellan det brutala och det finstämda, det folkliga och det ondskefulla och så vidare. Det innebär också att produktion och allt det arbetet måste vara av högsta klass och det märks att tid lagts på produktionen som är övervägande av väldigt hög klass, ljudet är väl polerat utan att för den skull vara lent som sammet.
Som fan, alltså som fan av komplicerade strukturer och väl genomtänkta scenarion finns det mycket jag tilltalas av när det gäller Furor Gallicos musik. Jag gillar hur de blandar olika musikaliska element till en fungerande enhet, ljudbilden är bra och överlag tycker jag att de skapat ett bra album. Du som är uppmärksam har dock redan noterat att jag använt en lite återhållen ton och ett det finns en viss reservation i vad jag uppger och du har rätt, jag har faktiskt några saker som inte riktigt tilltalar. För det första är albumet i längsta laget med sina 58 minuter, inte för att albumet saknar nödvändig variation för att hålla så länge men för att det känns långt och det trots att mitt favoritspår på albumet är det näst sista. Sedan tycker jag inte riktigt att sången alltid gör resten av det musikaliska rättvisa, det blir lite fel ibland och sången kontrasterar för mycket med resten av musiken. De här sakerna är dock inte tillräckligt för att jag ska säga att det är ett mindre bra album för som helhet gör Furor Gallico ett bra sådant.
Hela min känsla för albumet blir lite av en motsättning eftersom mina två favoritspår är de två sista, spår tolv Banshee har en skön känsla och bra energi och sedan avslutande Glorious som knyter ihop allt på ett riktigt fint sätt och det lämnar en med en relativt positiv känsla trots att man också känner att albumet nog var lite längre än det borde ha varit. Vad som också bör nämnas är att det låter riktigt snyggt och bra för att vara ett debutalbum, det känns som samspelet med metal och det klassiska klickar riktigt väl vilket ofta brukar vara något som inte alltid fungerar på de tidigare albumet för sådana band, tänk Legendary Tales med Rhapsody (of Fire) eller Elvenkings Heathenreel som båda hade sina problem i den sammanflätningen.
Därför vill jag säga att Furor Gallico är ett väldigt bra och spännande album som förstörs lite av en ganska tråkig sånginsats och att de dödat lite för lite älsklingar.
HHHHHHH
