Recension Baaba Kulka - Baaba Kulka 2011

Helgerån skulle nog vissa kalla det Baaba Kulka gör med detta album, guldsäljande sångerskan Gaba Kulka (vars förnamn uttalas Baaba på hemspråket polska) samarbetar med ett gäng musiker för att göra Iron Maidencovers. Det hela började egentligen som en engångsföreteelse men det växte och blev mer uppträdanden för bandet och nu har de en skiva ute med sina egna tolkningar av några klassiska Iron Maidenlåtar från åttiotalet.

Musikaliskt kan detta knappast sägas vara särskilt likt det band som ursprungligen gjorde spåren, det är elektropop, jazz och den stilen snarare än någonting annat. Inte särskilt tungt och vi får på detta album tio spår som är från den tidigare eran av Iron Maidens historia.

Är det något att lyssna till då? Jag tror i min analys att svaret på den frågan beror mest på vem du frågar, de mest insnöade metallarna kallar nog detta för helgerån eller vanhedrande eller något i den stilen. För min del är dock svaret ja, det är det definitivt även om jag vill hävda att det kvalitetsmässigt är lite upp och ner så hamnar det ändå på den mer positiva sidan av skalan. Vad jag främst gillar är att bandet fullkomligt struntar i att hålla det minsta kontakt med vad Iron Maiden gjorde utan de tar låtarna, melodierna och lyriken och gör sin egen grej. I och med att de gör det tycker jag att Iron Maidens musik plötsligt får ett liv jag tycker att den aldrig haft, en gång lyssnade jag mycket på Iron Maiden men de blev mest en inkörsport till en mycket mer intressant värld av metal ungefär som Cannabis brukar beskrivas som en inkörsport till tyngre droger. För mig har Iron Maiden alltid varit ett rätt bra band utan att för den delen verkligen imponera på mig förutom i något enstaka tillfälle, jag tycker personligen att det var synd att Blaze inte blev kvar i bandet och fortsatte på det som de slog in med X Factor och Virtual XI men det är en annan historia helt och hållet, och pengarna styrde nog det beslutet.

Det här albumet börjar med en av de mest kända spåren Iron Maiden skapat, Number of the Beast som är ett spår där jag tycker att bandet gör en slät figur och det är inte ett av mina favoritspår på albumet. Inte heller följande Wratchild som vi hörde på Killers första gången imponerar speciellt mycket, jag skulle nog faktiskt vilja säga att den är rent dålig. Aces High som är spår tre och återfinns i Iron Maidens diskografi på Powerslaveskivan från 1984, det är ett riktigt bra spår tycker jag, skön känsla och riktigt roligt. Samma sak kan sägas om efterföljande To Tame a Land som är ett av mina favoritspår på albumet. Prodigal Son är det bästa spåret på albumet om du frågar mig, sedan gillar jag också Flight of Icarus och The Clairvoyant, avslutande Still Life är också hyfsat sedan är de övriga spåren som jag inte räknat upp ganska dåliga faktiskt.

Upp och ner kan jag beskriva detta album som, det är ganska ojämnt sett till kvalitén men i slutändan hamnar ändå betyget mitt i skalan även om jag i vissa lägen är böjd att ge bandet både högre eller lägre betyg än så beroende på var på albumet jag befinner mig just då. En sak är i alla fall säker, den som påstår att detta är vanhedrande mot Iron Maiden snackar total dynga med tanke på att ett band som spelar en helt annan typ av musik vill göra egna varianter av deras låtar borde ses som en stor hyllning till bandet. Inte för att jag vet om de förtjänar en sådan hyllning men för min del anser jag att många av deras låtar fått ett liv som de aldrig haft, Prodigal Son har aldrig varit så bra som i Baaba Kulkaversion och dersamma gäller med Aces High och To Tame A Land som jag tyckt att de varit anskrämliga när Iron Maiden gjort dem.

Ni som anser att heavy metal är den enda vägen, ni bör kanske inte lyssna på detta eftersom ni kanske bli upprörda över hur era idoler ”vanhedras”, ni som gillar schysst musik oavsett genre kommer att finna några riktiga guldkorn.

HHHHHHH

Baaba Kulka Baaba Kulka

Baaba Kulka
Baaba Kulka