Band:
Steve “Lips” Kudlow (guitars, vocals)
Robb Reiner (drums)
Glenn Five (bass)
Discography:
Hard 'n' Heavy (1981)
Metal on Metal (1982)
Forged in Fire (1983)
Backwaxed (1985)
Strength of Steel (1987)
Pound for Pound (1988)
Worth the Weight (1992)
Plugged in Permanent (1996)
Absolutely no Alternative (1997)
Speed of Sound (1999)
Anthology of Anvil (2000)
Plenty of Power (2001)
Still Going Strong (2002)
Back to Basics (2004)
This Is Thirteen (Self-released, 2007 & re-released by VH1 Classic Records 2009)
Guests:
Info
Bob Marlette (producer)
Released 2011-06-20
Reviewed 2011-07-16
Links:
anvilmetal.com
myspace
spv
Efter att ha kämpat i det dolda under 25 års tid sedan glansdagarna med 'Metal on Metal' fick bandet så en festivalspelning i Japan som blev början på genombrottet. När dokumentärfilmen släpptes 2008 fick den stor uppmärksamhet och vann flera priser samt hyllades av kritiker och fans, vilket ledde till massiva framgångar för bandet. Sedan dess har det flutit på för kanadensarna och det här är första skivan sedan dokumentären och äntligen ligger Anvil på ett stort skivbolag igen. Det är på tiden att Kanadas metalpionjärer får lite erkännande men är 'Juggernaut' of Justice' en skiva som gör sig förtjänt av bandets nya våg av uppmärksamhet? Det är det vi ska ta reda på härnäst...
Efter att ha sett dokumentären kände jag bara att ett mer jordnära band än Anvil är nog väldigt svårt att hitta. De är kanske inte fantastiska musiker eller underbara scenunderhållare men de har gjort heavy metal i 30 års tid och även om jag aldrig skulle kalla dem innovation är de tveklöst ett av heavy metallens mest envisa krigare - helt klart jämförbara med Iron Maiden, fast utan miljonerna. Första gången Hallowed nämnde bandet var i vår power metal-special 2003, då som ett föregångarband till power metallen eftersom de alltid spelat en lite snabbare och tyngre form av heavy metal än många andra (i flertalet fall kallade just speed metal eller power metal). 'Juggernaut of Justice' är typisk Städmusik, musiken låter som Städ brukar göra och stilen känns igen från Städs tidigare album, fast nu med bättre ljudkvalité och bättre produktion än tidigare. "Läppar" låter betydligt bättre än han gjort på länge och såväl trummor som gitarrer och bas låter starkare än vad jag hört Städ spela sedan… ja, någonsin.
Musiken är snabb, kraftfull och delvis virtuosisk och delvis klassisk heavy metal utan konstigheter. Sista spåret dock, kallad Swing Thing, har man kryddat till det hela lite med trumpeter och riffet ifrån den klassiska Black Sabbat-låten Electric Funeral. Skivan är ungefär 45 minuter lång men ett av skivans största problem är just längden. Inte att den rent tidsmässigt egentligen är för lång, men i förhållande till hur musiken låter tycker jag den känns för lång eftersom det egentligen bara är sista spåret som sticker ut. Skivan i övrigt skiljer sig en del i stil och stuk, men grunden är ändå densamma och välj en låt slumpmässigt så kommer den låta bra, men spela elva låtar i rad så känns det inte fullt lika bra längre, även om det fortfarande är helt okej. Tunga gitarrer, högt tempo och aggressivt är på något sätt den väg Städ väljer att gå på ett eller annat sätt i alla sina låtar. Jag tycker det låter väldigt bra, men jag hade velat höra lite mer radikala avbrott i stil med Swing Thing. En ballad kanske? Ett instrumentalt mellanspår? Någonting mer än mid-tempo-låten New Orleans Voodoo och Conspiracy som annars är de spår som inte går i högsta tempo (och kanske de bästa låtarna på skivan likväl).
Så för att sammanfatta. Det här är en solid och stark heavy metal-platta med flera bra låtar och imponerande instrumentala insatser. I långa loppet en aning för enformig kanske, men det är trots allt inget ovanligt med heavy metal att det kan bli lite för mycket av samma vara när allt kommer omkring. Jag tycker det är en bra skiva att börja med om ni inte redan har kollat upp Kanadensarna. Ett riktigt bra album av veteranerna som äntligen tycks få det erkännande de kämpat så länge efter att få. Och med en skiva som denna… då förtjänar dem det också.
HHHHHHH
