Band:
Marco Hietala: Lead vocals, bass & acoustic guitars
Tommi Salmela: Samples & Lead vocals
Zachary Hietala: guitars
Janne Tolsa: keyboards
Pecu Cinnari: drums
Diskografi:
Spell of Iron (1986)
Follow Me into Madness (1988)
To Live Forever (1993)
To Live Again (Live 1994)
Stigmata (1995)
For the Glory of Nothing (1998)
Suffer Our Pleasures (2003)
Crows Fly Black (2006)
Guests:
Info
Recorded in November 2009. Mixed by Janne and Mikko Tegelman. Mastered by Mika
Jussila at the Finnvox Studio in January and February 2010.
Släppt 2010-04-23
Recenserad 2010-05-20
Länkar:
wingsofdarkness.net
myspace
nuclearblast
Tarot har på senare år fått ett litet uppsving tack vare sångaren Marco Hietalas medverkande i landslikarna Nightwish och deras succétåg runtom världen. Ironiskt nog, får man väl säga med tanke på hur mycket tid det tar från Marcos möjlighet att spela i Tarot. Men erfarenheterna från Nightwish har nog gjort mycket gott för Tarots utveckling också. Ljudbilden har förbättrats och låtmaterialet har blivit starkare. Marco sjunger bättre och bandet som helhet gör bättre musik. Bandet har också, för att ta upp det negativa, dragit sig en aning mot mittfåran och blivit aningen mer anonyma på senare år. Så, kan ‘Gravity of Light’ bli en kombination av mer identitet och bättre kvalitet?
Javisst kan den det. ‘Gravity of Light’ är den bästa Tarotskivan jag hört på länge, kanske någonsin. Det säger jag som recensent, inte musikälskare för rent låtmässigt har de gjort skivor som kanske tilltalar lite mer än låtarna på denna, ifall man skulle väga bort en hel del viktiga faktorer som hur väl de spelar och ljudkvalitet m.m. Men sett till hur de fått ihop helheten skulle jag säga att Tarot tagit ett stort steg i rätt riktning. Det är välspelat, intressant och bra producerat. Men räcker det i en värld som denna där konkurrensen är så hård? Nja. Javisst, det är bra låtar och går att lyssna på alla gånger, men det är inte den där skivan som kommer revolutionera musikvärlden och få oss alla att stå still ett par minuter och bara njuta.
Vad jag gillar är Marcos sång, låtar som I Walk Forever och Pilot of all Dreams. Skivomslaget känns lite Derek Riggs, mannen som gör Iron Maidens och Stratovarius skivomslag. Det negativa är att det trots alla förbättringar och kvalitetsökningar fortfarande känns som ett bra album utan någonting extra. Alldeles utmärkt att lyssna på, bra till och med, men det finns ett antal skivor jag hellre spelar före denna och fler gånger dessutom. Så vad ska jag egentligen ha skivan till?
Att åka bil till fungerar säkert utmärkt. Och att lyssna på lite i bakgrunden medan man gör annat - som t.ex. skriva skivrecensioner. ‘Gravity of Light’ kommer dock inte slå sig in i några av mina historieböcker. Det är bra kvalitet rakt igenom, jag har liksom ingenting att klaga på - det är bara det lilla extra som saknas. Så för dig som gillar bra musik, och som nödvändigtvis inte måste ha låtar som slår dig med häpnad varje gång du lyssnar på, utan som helt enkelt räcker med att de är bra - då har du en skiva värd namnet i ‘Gravity of Light’. Den är lite lagom, lite svensk... trots att den är finsk.
HHHHHHH