Band:
Nephente - Vocals
Bizmark (PNA)- Guitar, Keyboards
Johan Nord - Guitar, Vocals
Tobias Gustafsson - Bass
Erik Röjås - Drums
Diskografi:
Blood Orchid (EP, 2007)
Lighthouse Eternal (Laterna Magika) (EP, 2007)
The Ghost Collector (2008)
Covered in Darkness (EP, 2009)
Guests:
Info
Släppt 2010-05-15
Recenserad 2010-06-21
Länkar:
netherbird.com
myspace
scarecrow
Skivans introspår är rätt lugnt och snyggt och avslöjar inte vad det handlar om musikaliskt. Men när vi kommer in på spår nummer två avslöjas det musikaliska att det är hårt och ”tufft” och elakt eller något sådant. Visserligen med viss form av sofistikation och en del melodi men mestadels av den hårdare skolan tycker jag. Sången framförallt vittnar om den saken, det är bara vrålande sång och inget klart alls.
Första gången jag lyssnade på denna skiva och hörde introspåret byggdes en stor förväntan upp eftersom introspåret är väldigt bra som introduktion av den skiva och det lovade gott för en progressiv rockopera kanske. Dock fick sig den förväntningen en rejäl törn när det visade sig vara den form av musik som förärats de tråkiga och töntiga i samhället. Visst det finns bra musik av denna genre, jag har givit några hyfsat betyg till sådana band men jag är inte beredd att göra detta för denna skiva.
Främsta skälet till att denna skiva är att det inte finns något distinkt utmärkande och bra med densamma, det finns ingenting som höjer bandet över den svarta massan av liknande band, förutom möjligen omslaget då. Det finns heller ingenting tekniskt djupt och intressant i albumet och alla spår på skivan känns som de flyter samman till en enda sörja och det är omöjligt att veta var man är och vad man lyssnar på. Sörjigt värre skulle man faktiskt kunna säga om denna skiva utan att vara alldeles för hård.
Det här är musik som känns som jag skulle kunnat vara utan, jag hade varit en gladare människa om jag inte hade hört denna skiva och det skulle ha varit skönt att slippa skriva denna recension, en recension av samma snitt som så många andra skivor i samma genre. Nej Netherbird har ingenting att erbjuda, åtminstone inte mig.
Visserligen är inte den sista bisatsen helt sann med tanke på att bandet faktiskt har gjort ett schysst intro till denna skiva, jag skulle faktiskt kunna spara detta spår och kasta de andra men det känns ändå lite jobbigt så jag slänger nog allt.
Netherbird är helt enkelt den lilla mes (fågeln alltså) som i hög fart flög in i fönstret och sedan avled av sina skador, Monument Black Colossal är kolossalt ointressant.
HHHHHHH