Band:
Gunnar Nelson: Lead Vocals, Guitars
Matthew Nelson: Lead Vocals, Bass
Discography:
After the Rain (1990)
Because They Can (1995)
Imaginator (1996)
The Silence Is Broken (1997)
Brother Harmony (1998)
Life (1999)
Like Father, Like Sons (2000)
Guests:
Gary Corbett: Piano, Keyboards
Brian Burwell: Drums
David Morgan: Piano, Background Vocals
Steve Lukather: Guest Guitar (on "To Get Back To You")
Info
Released 2010-11-05
Reviewed 2010-11-24
Musikaliskt handlar det om melodiös rockmusik med distinkta refränger, precis som brukligt är inom genren. Produktionen är ren och väldigt inriktad på det melodiösa vilket säkerligen kan leda till att vissa kallar det pop, jag såg det när jag sökte information på en viss sida på internet i alla fall. Skivan har tolv låtar i samma stuk och den klockar in på dryga femtio minuter. Dessutom har den ett intressant skivomslag som väl illustrerar hur skivan låter.
Det första som egentligen slog mig efter att ha lyssnat till denna skiva första gången var att den var lite väl lång, vilket är något som fortfarande slår mig var gång jag spelar igenom denna skiva. En annan sak som slår mig är hur väl genomarbetade spåren på denna skiva är, kanske till den grad att de ibland känns lite överarbetade eller överproducerade men allt detta är egentligen mest petigt eftersom denna skiva kanske inte ändå gör sig bäst som en skiva man bara lyssnar till, den här musiken tycker jag alltid passar bäst att ha på i bakgrunden medan man sysslar med annat.
Skivan inleds i alla fall med ett spår som går under namnet Call Me som är en riktigt bra inledning på denna skiva och som lovar gott inför resten av låtarna. Det är en sådan där riktigt skön AOR-dänga som man gärna lyssnar till många gånger och där musik och lyrik flyter riktigt väl. Efterföljande Day by Day är riktigt skön den också, kanske inte lika god som det inledande spåret men det är ett skönt spår överlag, refrängen är kanske inte riktigt tipptopp. Alla spår har ett skönt sväng och bra rytm och framförallt riktigt bra refränger, det är en sådan där skiva man gärna spelar även om det inte är den bästa skivan i samlingen. Spår tio In it For the Money är ett annat spår som kan vara värt att nämna, det är en riktigt fin melodiös rocklåt med en sådan där refräng som bara sätter sig. Jag skulle vilja säga att detta är en riktigt bra skiva som egentligen bara har en svaghet och det är att den är lite väl lång, de sista spåren känns en aning jobbiga när man lyssnar på skivan för recensionen men det kanske beror på att jag har femton ytterligare skivar att recensera för tillfället så för långa skivor är inte bara långa de stjäl också onödig tid från andra skivor.
Jag skulle dock vilja ge Nelsons återkomst väl godkänt eftersom det är en riktigt bra skiva och även om den är lite lång är den väl värd att lyssna på och det skulle vara svårt att utelämna ett eller två spår för att komma ned i tid eftersom de är alla väldigt bra och man skulle nog trots allt inte vilja vara utan något av dem.
Kanske kan blixten slå ner en andra gång för Nelson, den musikaliska kvalitén för det finns definitivt där men människor föredrar numer att stjäla sin musik i stället för att köpa den så jag tror inte att de kan räkna med miljonförsäljning denna gång.
HHHHHHH