Recension Marya Roxx - Payback Time 2010

Hårt rockande brudar är alltid en rolig sak tycker jag, generellt sätt brukar jag vara lite mer positiv till kvinnofrontad rockmusik än tråkig rockmusik. Jag kan direkt konstatera att hon i alla fall ”looks the part” kunde inte komma på en bra svensk översättning. Och bara den saken skapar ett intresse för min del när det gäller denna skiva som kallas Payback Time, Payback for what? frågar jag mig och går vidare.

Till det musikaliska som är ganska mycket ”in your face” hårdrock med en del catchiga refränger och tunggungande riff. Allt detta är producerat av välbekante Kevin Shirley som bland annat någon gång producerat ett av mina favoritband Dream Theater men det är ju inte direkt intressant i detta fall dock men nämnas kan att han producerat även Iron Maiden. För att beskriva det musikaliska kan vi väl nämna Joan Jett and the Blackhearts som musikaliskt sätt ligger ganska nära stilmässigt, the Runaways är förstås också nära. Det är en skiva med tio spår och under fyrtio minuter av musik vilket förstås är en ganska idealisk längd för en skiva i genren.

Nämnas bör är också att skivan är väl producerad med ett rent sound som samtidigt är smutsigt nog för att passa genren riktigt bra. Denna produktion gör att denna skiva har ett modernt och samtidigt rocksmutsigt sound och bidrar defintivit till att stärka denna skivas kvalité. Så om denna skiva fallerar ligger det inte i produktionen.

Skivan inleds med ett spår som kallas Time to Run vilket är en bra introduktion till skivan med sitt riviga röj och sin energi. Nästa spår är sedan ett lyft till ett riktigt skönt spår med bra refräng och så vidare, det spåret kalla Oh Yeah. Spåret som heter 21 är sedan riktigt intressant och bra, jag kan också nämna spår åtta Loverboy som är riktigt bra tillsammans med avslutande Boneyard som avrundar skivan riktigt snyggt och faktiskt på det sätt en skiva bör avslutas, nämligen med känslan av att man skulle vilja ha mer.

Payback Time har många positiva aspekter, såsom att den är av vettig längd och inte för lång, kanske skulle hon ha klämt in ett spår till till och med, att produktionen inte är överpolerad och plastig som är fallen med mycket musik i dagens värld, att låtarna är riktigt sköna och med radiopromo skulle flera av dessa spår kunna bli radiohits som spelades till leda på flertalet radiostationer. Jag är dock tveksam till att något sådant skulle hända.

Som recensent ska jag också leta fram nackdelar och hitta fel med musiken, inte så att jag ska klaga på allt men likt vissa recensenter kan man ju inte hylla allt man får och när det gäller denna skiva finns det inte mycket alls att klaga på faktiskt. Såhär på rak arm kan jag inte komma på något alls faktiskt, kanske ett av promofotona med den digitala promon som inte var direkt bra men det har ju inte det minsta med hur musiken faktiskt låter. Men jag har ingenting att klaga på när det gäller denna skiva faktiskt, den är inte en tidlös klassiker kanske med det är tio riktigt bra spår som gläder mig som lyssnare under de knappa fyrtio minuter de pågår.

Så kort och gott, om du gillar skön kvinnofrontad rockmusik med lite riv i så är Marya din kvinna, jag kommer att fortsätta bära henne med mig i alla fall.

HHHHHHH

Marya Roxx Payback Time

Marya Roxx
Payback Time