Spår
1. The Spark That Never Dies
2. Shuffle Day To Day
3. Forever Damned
4. Vera
5. Church Bells Through The Valley
6. Stickin’ With You
7. Diabolic Greetings From The Woods
8. Full Buck Moon
9. Debauchery
10. A Short Time In The Sun
11. Poor Boy
12. Madness & Grace

Band:
CHARLIE GRANBERG - Lead Vocals, Harmonica
MATS OLSSON - Lead & Rythm Guitars, Backing Vocals
MARTIN KARLSSON - Bass, Backing Vocals
PATRIK JANSSON - Drums & Percussion, Backing Vocals
MATHIAS STENSON - Piano & Organ
PETER HENRIKSSON - Lead & Rythm Guitars, Backing Vocals

Diskografi:
Hellsingland Underground (2008)

Guests:

Info

Släppt 2010-04-16
Recenserad 2010-05-03

Länkar:
hellsinglandunderground.com
myspace

Från Hälsingland och Ljusdal härstammar detta band, det är inte alls långt från mina trakter, drygt 25 mil från min bokförda adress och ungefär nio mil från den ord där mitt företag har sitt säte, så det är alldeles om knuten, speciellt när man tänker på att det är norrland vi talar vilket betyder att allt under 20 mil är ett stenkast bort ungefär.

Jag har åkt igenom ljusdal många gånger, det ligger fint vid ljusnan och verkar på utsidan vara en trevlig plats, en bild som dock uppenbarligen inte helt stämmer överens med verkligheten om man börjar skrapa under ytan. Detta är just det tema som bandet Hellsingland Underground behandlar i den lyriska delen av sin musik, deras lyrik handlar om förlorade vänskaper, om droger och allt annat som förekommer i Ljusdal, en plats som uppenbarligen inte längre är samma som innan Charlie gav sig ut för att söka lyckan för många år sedan.

Musikaliskt är det rock av lite älre slag, inte direkt hårdrock även om det till och från är rätt hårt. Jag skulle vilja säga att gamla sydstatsrockare typ Dylan och sådant ligger närmare Hellsingland än Metallica. Norrland och sydstatsrock, kan kanske tyckas märkligt men när man betänker att det är lantisterritorium (tro mig jag vet, jag bor där själv) känns det faktiskt ganska logiskt, kanske vill de att inavelskänslan och banjoliret ska komma fram precis som hos många sydstatarband typ Lynard Skynard (namedropping is fun) eller något sådant.

Jag måste säga att detta är rätt bra, det är sköna melodier och okej sång och så vidare. Det finns också några låtar som känns rätt bra och överlag har jag en positiv känsla även om denna skiva aldrig kommer att blir något förstaval för min del. Jag känner det också lite som att denna skiva är en aning anonym och inte riktigt ger den bestående känsla som de där bra skivorna ger vilket gör det mycket lättare att skriva om den samtidigt som man tittar på progam om ekvatorn på BBC på den andra skärmen.

Spår fem är ändå mitt favoritspår och förutom det kan jag inte direkt nämna något annat spår som står ut. Skivan känns främst som något att ha i bakgrunden på arbetet eller något sådant och ärligt talat måste jag säga att alla positiva recensioner jag sett om denna skiva är en gåta för mig. Visst det känns som gamla storheter och så vidare men samtidigt är det väldigt anonymt, därmed inte sagt att det är dåligt för det är inte denna skiva.

Madness & Grace är en schysst skiva men den klarar inte av för mycket uppmärksamhet för då får jag känslan av att den faller sönder men spela den som bakgrund och den är fantastisk.

HHHHHHH

Bolag - Killed By Records/Sound Pollution
Tre liknande band - Neil Young/Bob Dylan/Thin Lizzy
Betyg: HHHHHHH
Recensent: Daniel Källmalm