Band:
Rafał Matuszak (B)
Dominik Witczak (G)
Marcin Kobza (G)
Adam Marszałkowski (D)
Piotr Rogucki (V)
Diskografi:
Pierwsze wyjście z mroku (2004)
Zaprzepaszczone siły wielkiej armii świętych znaków (2006)
Hipertrofia (2008)
Guests:
Info
Släppt 2010-10-08
Recenserad 2010-09-23
Länkar:
coma.art.pl
myspace
mystic-production
’Excess’ är en skiva som låter egentligen som vilken metalplatta som helst. De redan nämnda Creed känns nära till hands genom hela skivan, även om Coma har väldigt mycket eget för sig också. Tre låtar består av bokstavsförkortningar (T.B.T.R, F.T.P. och F.T.M.O.) och vad de egentligen menar med dem är fullständigt obegripligt för mig. De fyller även ut med låtar som är långsamma, psykadelsika och består mest av skrik och galet hamrande på bas, trummor och gitarrer, vilket kontrasterar ganska mycket mot den ganska vanliga hårdrocken de spelar större delen av tiden. Skivan spänner mellan riktigt lugna, harmoniska och nästan sömniga låtar till dessa psykadeliska inslag och det känns aldrig som jag vet riktigt vart man har Coma. De är som en oberäknelig katt – den kan spinna och bjuda in till kelande och mys bara för att tvärt slå runt och sätta klorna i en och bitas.
Jag gillar vissa låtnamn riktigt skarpt, framförallt de redan nämnda förkortningarna och de som går helt tvärtemot dem, som är obegripliga för att de inte förkortats och är Manic Street Preachers långa. Eller vad säger man inte om Afternoons In The Colour Of Lemon och Witnesses of the Decline of the Eternal Boys Land? Jag vet inte riktigt vad en eftermiddag i citronens färg innebär och den andra titeln där tänker jag inte ens försöka ge mig på att tolka, men roliga är dem. Bra? Nja, de flesta låtarna är ganska bra faktiskt, men det finns helt klart andra låtar som är bättre och då tänker jag i första hand på de något okomiska titlarna Excess och Struggle, som jag tycker glänser mest.
Rent musikaliskt tycker jag Coma verkar veta vad de sysslar med, men det är lite för avskalad för min smak. Stora delar av skivan låter som hissmusik med sång, och sångaren sjunger nasalt så in i norden. Jag nämner återigen Creed – tänk er Scott Stapp med förkylning, ungefär. Piotr Rogucki, som sångaren heter, har dock ingen irriterande bruten engelska och det måste jag säga är ett enormt plus för ett band från Polen som annars kunde ha blivit fullständigt slaktat av dåligt uttal. Mina favortlåtar är de snabbare, eller balladerna. Deras mid-tempo-låtar, där de verkar ha glömt att slå på ljudet för de flesta instrumenten, är alldeles för sega och avskalade för att riktigt gå hela vägen hem till mig men de försöker ändå komma in med de psykadelsika partierna där de knackar lite halvknäppt på min dörr.
’Excess’ är en varierad skiva som faller mest på sin produktion. De skulle behöva lite bättre ljudkvalité, lite mindre sparsamhet på den instrumentala biten och lite mer låtar som titelspåret. Jag tycker skivan är bra, den har inga övertydliga brister och de flesta låtarna går att lyssna på för vem som helst utan problem. Där den faller är när de i stort sett slår av allt och leker för mycket Led Zeppelin med antingen helt galna partier eller i stort sett bara tystnad. Allt i allt är det dock ett klart godkänt för Polens Creed!
HHHHHHH