Band:
Lokhi - vocals
Skaahl - lead guitar
Derrmorh - rhythm guitar, Acoustic guitar
Norgahd - drums, keyboard and backing vocals
Bahznar - Bass guitar
Diskografi:
The Fangs of the Southern Death (2004)
The Herjan Trilogy (EP) (2004)
Bloody Tales of Disgraced Lands (2005)
A Pagan Storm (2007)
Info
The limited digipak version contains the following bonus tracks:
13. Devour*
14. Warcry*
Produced by Uwe Lulis at Black Solaris Studio
Släppt 2009-04-24
Recenserad 2009-05-04
Länkar:
wolfchant-metal.com
myspace
Youtube
Last-FM
massacre
Men för att kliva tillbaka lite grann och introducera Wolfchant musikaliskt. Pagan metal är vad Massacre beskriver detta band som och det kan väl kanske stämma med melodiösa toner som känns hämtade i det folkiga och klassiska blandat med till större delen brummande extremsång är vad vi har att lyssna till. Gitarrmelodier och trummor känns faktiskt mer som power metal än som något åt det extremare hållet.
Det är just vad jag nämner i ovanstående mening som gör mig så tveksam och faktiskt rätt negativt inställd till denna skiva. Den mörka growlande sången som inte direkt är sådan sång som passar mig, men den känns också malplacerad i den ljudbild som Wolfchant målar upp för lyssnaren och det är synd med tanke på att det faktiskt är bra instrumentalt, det enda som egentligen håller mig från att ta detta till mig är just sången men jag kanske inte förstår vad det handlar om, det brukar ju vara så när folk klagar på musik, de förstår inte vad det handlar om och kanske gör inte jag det.
Vad som skulle göra denna skiva klart starkare är att antingen förändra sången till en dominans av klarsång, alternativt satsa på en mer kraxande sångare för det kan lyfta ljudbilden avsevärt eftersom sången nu känns bara fel; eller så kan de för att passa sången sikta på aningen långsammare, tyngre och mörkare musik som ackompanjemang. Det bandet gör nu är ett mellanting, mörk och dunkel sång blandat med positiv snabb musik, det passar bara inte.
Okej, allt är inte negativt med Wolfchant, de har faktiskt ett och annat parti med klarsång och då lyfter de sig flera nivåer från den nivå som generellt glider genom skivan. För mig bevisar dessa klarsångspartier att bandet kan när andan kanske faller på.
Wolfchant är helt enkelt för att lyfta tillbaka till inledningen, inte speciellt bra. Denna skiva var bara en parentes som jag lägger till handlingarna i och med att skriver ned dessa sista ord på denna recension. För mörk sång och för positiv musik sänker intrycket när det gäller vargamässare.
HHHHHHH