Recension Santion-X - The Last Day 2009

Den sista dagen, det är vad vi står inför någon gång i framtiden antagligen. En rätt illavarslande titel, eller vad säger ni trogna läsare? Jag får en mörk krypande känsla när jag tittar på omslaget och läser låttitlarna, men vaddå det är ju trots allt bara musik så egentligen är det väl inte ett omen, eller?

Det som först slog mig var att bandet har en snygg logotyp, inte för att den saken brukar spegla det musikaliska speciellt mycket men det är alltid kul med snygga logotyper och omslag, precis som Sanction-X presenterar här med sin debutskiva. Tydligen är det ett band som trots att det debuterar har en del erfarna och kända musiker från den tyska metallscenen. Det är också något som kan indikera både någonting positivt eller negativt den saken beror helt på.

Om vi inte kan få fram tillräckligt genom att syna förpackningen då får vi helt sonika stoppa in skivan i skivspelaren eller i mitt fall i datormaskinen för att koda om den till AAC-filer och sedan stoppa den i en portabel liten musikspelare som jag oftast har med mig och lyssnar till. Sanction-X kan väl knappast omtalas för att de är så unika och inte låter som något annat för den som påstår något sådant har inte hört mycket musik. Nåväl musikaliskt hamnar de i det så kallade power metal facket som indikerar snabbare melodiös metall gärna med körer och keyboardmattor och liknande, detsamma gäller Sanction-X. Deras musik har en pampig känsla och de lyckas ibland förmedla en ödesmättad känsla i vissa av spåren som till exempel titelspåret som verkligen lyckas förmedla den där känslan jag sluddrade om i första stycket.

Den här skivan har ett flertal intressanta spår som är både välspelade och medryckande. Inledande The Calling kallar in mig som lyssnare och jag imponeras av svänget och styrkan i låten och dess starka refräng. Jag kan räkna upp ett flertal låtar som fastnar vid genomlyssningarna men jag väljer att fokusera på de riktigt fina hitlåtarna som verkligen griper tag i mig. Förutom tidigare nämnda introducerande spår har vi Reason Why We Were Born som är en melodiös pampig sak som griper tag i mig och håller mig till låten kommit till ända. Ett annat fint spår är titelspåret som med sin ödesmättade stämning gör sig minnesvärt, dessa tre är exceptionella exempel av vad detta band är kapabelt till.

Jag kan inte fela detta band på många punkter, skivan har en överkomlig längd, den har ett flertal bra och mycket bra låtar och en produktion som framhäver det melodiösa i musiken. Så efter att jag givit den här skivan ett antal genomlyssningar kan jag konstatera att den helt klart är värt att investera en och en halv hundralapp på, inte för att jag kommer att göra det med tanke på att jag redan har promon och dessutom inte har pengar att slänga på skivor.

Min Sherlock Holmesmässiga slutsats blir helt enkelt att denna skiva är bra och den är så pass bra att ni alla borde ge den en chans och lyssna till den. Visst, det är inte världens mest unika eller fantastiska skiva men det är genomgående schyssta spår som rockar hårt eller sprider skön stämning för dig som lyssnar.

Om ni undrar hur det låter och inte orkar klicka er hela vägen till Myspace, kolla in videon här under.

HHHHHHH

the last day