Spår
1. Apnoia
2. Where Is The Sun?
3. My Immortal Guardian
4. Scars
5. Eyes Of the Darkness
6. Raising The Devil
7. Anchor In The Storm
8. From This Day On
9. Heaven Is No Place For Us
10.Tempestuous
11.Collector Of Tears
12.Faceless
13.Day Of The Lord

Band:
Mathias Schlegl (g&v)
Andreas Mäser (g)
Dominik Immler (d)
Tobias Schädler (b)

Diskografi:
Blessings from a Blackened Sky (2007)

Info
produced by Toni Meloni & The Sorrow

Släppt 2009-02-27
Recenserad 2009-02-24

Länkar:
thesorrow.net
myspace
drakkar

Österrike förknippas väl oftast med hyfsade alpina skidåkare, men vad har egentligen den saken med sorgen att göra? Ja det kan väl den lärde fråga sig och troligen kan han väl inte få ett svar heller eftersom det inte har något med sorgen att göra. Vad de har gemensamt med Mario Matt, Hermann Maier och så vidare är att de är medborgare i samma alpnation. Den saken kanske är nog?

Musikaliskt rör sig dessa österrikiska icke-skidåkare i landet mellan det extrema och det melodiösa. Det är väldigt tungt och ibland extremt, det är hård och tufft, mörkt, sorgligt och starkt. Ungefär i den stilen är det musikaliska, det liksom dansar nedför de karga backarna med möten mot sten, pudersnö, is och diverse andra intressanta tingestar som finns i backarna.

En sak jag finner ganska irriterande med min promoversion av denna skiva är att den är uppdelad i hundra spår, vilket gör det omöjligt att hålla reda på vad man lyssnar på vilket är synd. Jag delvis gillar detta men jag kan inte säga vilka spår jag gillar bäst, jag kan inte säga var skivan går överstyr men problemet är att skivan blir för lång. Det är ett problem som många skivor lider av och denna skiva lider väldigt starkt av detta, det idealiska för att skapa en grym skiva skulle vara att halvera längden, kanske skulle 60% också vara adekvat men längre än så blir skivan lätt seg och jobbig att ta sig igenom. Åtminstone är det den känslan jag får konstant under tiden jag lyssnar till denna skiva och det tycker jag är synd eftersom jag gillar vad jag hör så länge jag kan hålla koncentrationen på detsamma.

Sorgen som bandet kallar säg är väl ett passande namn med tanke på sorgen att lyssna för länge på skivan. Jag kan inte säga det nog många gånger, hur synd jag tycker att det är att bandet förstör något som lovar så gott som denna skiva faktiskt gör och för var gång jag lyssnar på den blir jag alltmer likgiltig. Känslan av likgiltighet för vad bandet gör kommer allt tidigare och snart kan jag inte ens lyssna till de första stroferna innan jag förlorar intresset, trist.

Nej, The Sorrow lovar gott men när löftena skall infrias faller österrikarna i backen och tvingas bryta åken.

Skivan i sin tur når inte upp till ett godkänt resultat.

HHHHHHH

Skivbolag - Drakkar records
Tre liknande band - Trivium/In Flames/Slipknot
Poäng: HHHHHHH
Recensent: Daniel Källmalm