Recension Resurrection - Embalmed Existence Re-release 2009

Spår
1. Disembodied
2. Rage Within
3. Embalmed Existence
4. Smell of Blood
5. Torture Chamber
6. Eyes of Blind
7. Test of Fate
8. Pure Be Damned
9. Storyteller Take # 44
10, Disembodied
11. Smell of Blood
12. Contortion
13. Ritual Slaughter
14. Storyteller Take # 2
15. Rage Within
16. I Die
17. Storyteller Laugh-Track

Band:
John Astl - Guitar
Paul DeGolyer - Vocals
Scott Patrick - Bass
Jerry Mortellaro - Guitar
Gus Rios - Drums

Diskografi:
1993 Enbalmed Existence
2008 Mistaken for Dead
2009 Embalmed Existence Ltd. Edition Re-Release

Info
Remastered at Morrisound Studio, Tampa, Florida by Jim Morris

Släppt 2009-03-20
Recenserad 2009-05-27

Länkar:
resurrection.com
myspace
massacre

En återuppstånden klassiker från -93, en skiva som följer den Floridianska skolan, Florida Death Metal som den kallas. Det som slog mig först var att skivomslaget var rätt snyggt och att loggan inte skvallrade om total satan trams som många skivor jag fått på senare tid och bestämt mig för att inte recensera med tanke på att jag inte kan ge en rättvis recension av satanmetallgenren eftersom jag anser att all musik i den genren är helt värdelös. Därmed inte sagt att denna skiva tillhör den genren med tanke på att omslaget skvallrar om något annat.

Musikaliskt är det mörkt och hård med tungt distade gitarrer och vrålade sång, ondskefull metall kanske kan vara en passande beskrivning. Ett annat utmärkande drag för denna skiva är spoken-word partier där det tydligen berättas en historia om en person med vissa personliga problem kan vi väl säga. Det roliga att på dagens återutgåva finns denna historia berättad i ett spår för er som inte orkar lyssna på musiken mellan dessa talade partier.

Dessa talade partier är faktiskt vad som gör att jag orkar lyssna igenom hela skivan så pass mycket som jag faktiskt gjort. Men när jag kan historien tröttnar jag fort eftersom musiken inte är direkt bra eller spännande men jag antar att den faktiskt är representativ för genren som jag faktiskt inte känner till något band i, eller jag kanske känner till banden men vet inte att de tillhör denna subgenre.

Nåväl, det är snyggt och välgjort, kanske har remastringen sin roll här, men det är trist och segt och jag kan inte engagera mig det minsta i detta och därför har jag inget annat val än att gå till skjulet och hämta sågen.

Jag sågar av detta band någonstans i knähöjd.

HHHHHHH