Recension Pretty Wild - All the Way 2009

De ganska vilda formades 2006 i skånska Malmö med en dröm om en ny era av klassisk arenarock. Det hela har sedan hänt sig så att bandet har givit sig ut som en kvartett monstermaskiner som rockat scener runt om i världen. Skivbolaget säger att närhelst du hör Pretty Wild vill du bara ta en öl och påbörja festen och så vidare i den stilen. De påstår att partyt har börjat och du är inbjuden.

Under sina två år har bandet spelat på massor av platser i både Europa och USA vilket inkluderar legendariska LA scener som Roxy Theatre och Whiskey a Go Go och enligt promoinformationen omnämns de ofta som morgondagens rockstjärnor. Så hur låter då dessa morgondagens rockstjärnor, är de verkligen någonting att ha? Läs vidare så får du se vad jag tycker.

Musikaliskt är det inget nytt, snarare en emulering av gammal arenarock, fans av bands som till exempel Mötley Crüe och Poison gillar nog detta om de nu inte är så insnöade att de tycker att det där gamla som var först alltid är bäst. Så är dock inte fallet med tanke på att Pretty Wild låter som en uppfräschad variant. Har ni inte hört dessa band är det lättsmält rock med tjatiga refränger sjungna av en person med gnällig röst. Det är inte något nytt på något sätt, denna skiva är som en reflektion av vad som varit. Catchy så det förslår som 80-talet men med snyggare produktion är den kortaste, enklaste beskrivning jag kan ge.

Jag kan ju inte med gott samvete påstå att Pretty Wild tillför någonting till rockgenren, men det är inte alltid man måste göra det för att göra för att glänsa. Pretty Wild skulle dock ha behövt tillföra någonting för att vara intressanta. Tyvärr har jag hört allt detta så många gånger förr och ingen av dessa gånger har det varit intressant, denna typ av musik är alltsomoftast själlös och ointelligent och det kan man nog utan att ljuga konstatera när man lyssnar till texterna som Pretty Wild förmedlar.

Snyggt och välgjort i bästa 80-talsanda är det definitivt, men vi har hört det många gånger förr och egentligen finns det inte mycket denna skiva tillför som inte redan finns. Men visst, det är ganska inne med återvinning och det är just vad detta är. Märkligt är dock att skivan utges av ett bolag som heter Swedmetal och inte Returpack.

Nåja, för dem som gillar återvinning eller åttiotals arenarock är detta någonting, för oss som gillar ny och fräsch musik som inte gjorts tusen gånger tidigare är detta någonting att hålla oss borta från. Så nu vet du, köp eller inte köp? Du avgör.

HHHHHHH