Recension Innocent Rosie - Bad Habit Romance 2009

Videon Knock me out av detta band blev den mest spelade rockvideon på myspaceTV och är fortfarande en av de mest spelade rockvideos från 2008. Om man dessutom kikar på deras myspace sida kan man se att deras låtar är ganska mycket spelade trots att bandet släppte sin första skiva för bara en dryg vecka sedan.

Om man skall bedöma av skivsläppen från Swedmetal kan man faktiskt ana att det är väldigt populärt med rockmusik som osar åttiotalsanda, detta är bara en av flera liknande skivor jag fått från Swedmetal den senaste tiden. Kanske är en ny renässans på intågande och kanske kan Innocent Rosie vara ett av de banden som når riktig storhet där.

De är ett ganska typiskt band för den stil de företräder, text och stilmässigt går de definitivt att placera tillsammans med band som Mötley Crüe, Poison, Whitesnake eller liknande band, musikaliskt sett hamnar de också i det facket även om jag skulle vilja säga att de är en aning mer aggressiva och kraftfulla än de flesta band i det facket.

Bandet är djupt rotat i blues, punk och rock och skapar genom detta en svavelosande kombination av högenergisk rock med klatschiga refränger och kraftfulla låtar. Sångaren har inte heller samma gnälliga röst som är ganska vanligt i genren vilket också gör lite grann att bandet står att känna igen i förhållande till övriga band i genren.

Låtarna är rätt starka med bra energi som rycker med ganska mycket, problemet är väl lite grann töntfaktorn som den här genren kan skapa, den märks inte så mycket skivan igenom men till och från märks det. Nu är inte den saken mycket av ett problem då det finns en del starka och medryckande låtar som inledande Bitter Cocktail, titelspåret, Shine, Shine, Shine och ytterligare något, dessa gör lyssningen till ett nöje och dagen går enklar att ta sig igenom med sådana spår i lurarna. Synd bara att inte hela skivan håller samma kvalité.

Det märks lite grann att detta är just en debutskiva då orutinen lite grann lyser igenom men det vägs till största delen upp av den enorma spelglädje som bandet visar upp. Det sistnämnda sprids också till viss del till den som lyssnar så att denna finner lite glädje i den meningslösa tillvaron. Det största problemet jag har med denna skiva är dock att den är en aning likriktad och den känns för lång, jag vet inte hur många minuter den är men känslan är där. Om bandet skulle ha avskaffat tre av de tolv spåren hade nog skivan stärkts en hel del och med rätt val skulle likriktningen försvinna på köpet vilket skulle ha lett till en riktigt grym rockskiva, nu får vi nöja oss med en bra.

Det går inte att förneka sig när det gäller bandet energi men faktum är också att vi inte kan kalla dem oskuldsfulla även om titeln på något sätt skulle indikera det. Ett någotsånär annorlunda band i en likriktad genre som kanske är på väg tillbaka, nu när debuten är avklarad gäller det bara för bandet att börja skriva de där intressanta låtarna också. När Innocent Rosie hittar de där riktigt bra låtarna, då har vi en vinnare i detta Varbergska band.

HHHHHHH