Recension Inmoria - Invisible Wounds 2009

Osynliga sår är vad vi har att göra med när Inmorias skiva hamnar i podcasten i min iTunes på min dator med ett äpple på baksidan. Ett märkligt bandnamn tycker jag också och får veta när jag läser på websidan inser jag att de kommer från svenska Bollnäs vilket kändes lite som en överraskning. Jag fick också veta att bandmedlemmarna hör hemma i band som Tad Morose och Morgana Lefay. Tyvärr är inte Tad Morosesångaren Urban Breed en av medlemmarna i bandet. Istället sjunger Charles Rytkönen från Morgana Lefay och han gör det på ett mörkt sätt i detta band, inte riktigt som i hans ordinarie band.

Mörk metall är vad det sägs att det ska handla om och det kan jag väl skriva under på. Skivan har en mörk stämning med rätt mörk sång och även en mörk stämning genom hela skivan. Vad som slår mig är skivans atmosfär som väldigt snyggt kompletterar lyriken som behandlar allvarliga och mörka ämnen. Märkligt dock att band som har så allvarligt tema väljer ett namn med anknytning till Sagan om ringen historierna, något som kan sägas ligga väldigt långt från all form av seriositet.

Nåväl det är inte bandets namn vi ska avhandla med denna recension, snarare bandets kvalitet musikaliskt. Och denna skiva har fått många fina recensioner hos många ansedda rock/metallmagasin, dock finns det även lite mer svala recensioner på ett ställe men de verkar nästan inte ens ha lyssnat till skivan eftersom deras åsikter var så konstiga i förhållande till vad som känns logiskt, för mig åtminstone. Men det har egentligen ingen betydelse vad andra tycker, jag tycker att denna skiva är väldigt bra med stark atmosfär och en känsla av samma själsliga mörker som jag upplever varje dag, lite uppfriskande att höra det på skiva.

Skivan börjar starkt med Come Insanity som är ett starkt sår, förlåt spår menar jag förstås. Den inleder skivan starkt och väljer på ett bra sätt att presentera vad som väntar på resten av skivan. Titta på den vänstra sidan och läs spårnamnen i listan så ser ni namnen på schyssta spår som avlöser varandra på vägen mot skivans toppspår som kallas för Haunting Shadows. Det är ett spår med schysst mörk atmosfär och även med snygg kvinnlig sång som bakgrund i refrängerna. Med en sådan topp kan det sedan bara gå utför för resten av skivan vilket det förstås gör men det avrundas på ett snyggt sätt vilket gör att skivan står sig väldigt starkt rakt igenom.

Det är en skiva som griper tag i mig som lyssnare och håller mig sedan kvar under hela tiden jag lyssnar till skivan. De flesta skivor har svårt att gripa tag i mig hela tiden men denna klarar av det och håller en hög klass rakt igenom och jag kan lätt lägga till den i den bunt av riktigt bra skivor som kommit i år, det hela får mig faktiskt att misstänka att de bara skickar de bra skivorna till mig.

Bra gjort Inmoria, jag ser verkligen fram emot vad som kan följa en debut som denna.

Come Insanity

HHHHHHH