Recension Igneous Human - Pyroclastic Storms 2009

Spår
1. Birth
2. You better be dead
3. Quake
4. Redemption
5. Mute
6. Pyroclastic storms
7. Deceived
8. Demonride
9. Hate
10. Tears

Band:
ANDREAS JOELSSON (V)
EWO SOLVELIUS (G)
DANIEL PERSSON (G)
JOHN THORNER (D)
MIKAEL GUSTAVSSON (B)

Diskografi:
Debut

Gäster

Info

Release: 2009-11-16
Recenserad: 2009-12-01

Länkar:
igneoushuman.com
myspace
tractorprod

När Igneous Human spelar står Korn stilla, de är nämligen äcklade av hur mycket Igneous Human stjäl från deras så karaktäristiska ljudbild. Att Igneous Human sedan har ett tre gånger så långt bandnamn som är femtio gånger svårare att säga, dem "likheterna" kan vi lämna till eftervärlden att fundera över.

Framförallt tycker jag att basen känns gripen ur Korn, den så typiska Kornbasen där de bänder och slår på bassträngarna som om de vore ett bakverk hittar man i var och varannan låt på 'Pyrolastic Storms'. Sången skiljer sig radikalt dock och musiken som sådan är betydligt mycket hårdare än Korn, men just basen känns nästan så lik att man letar lite i ordboken efter en bra översättning på ordet "samplad".

Igneous Human har bara lirat tillsammans i drygt ett år sedan deras formering i Falköping och redan står de här med både skivbolag och debutskiva. En skiva som jag känner lite både och för. I den ena handen ligger ett tekniskt mästerverk med flera låtar som både har ett strålande flyt och sköna melodier. I den andra handen ligger en tjatig historia som utöver hyrbasen från Korn också har ett par spår som verkligen står och stampar oss lyssnare på nerverna. Sången, som överlag låter väldigt bra, kan mellan varven verkligen vara påfrestande och direkt störande och när melodierna försvinner fullständigt som i låt 6, 8 och 9 låter det verkligen riktigt illa.

Vad som låter bäst är skivans första halva, där hittar man tveklöst de bästa guldkornen. Några finns längre fram också, men Birth, Quake och Mute sparkar bak med det mesta som finns där bak, även om jag så mycket önskar att bandet kunde korta ned sina låtar bara en liten aning. Ungefär hälften är 4.30 eller längre och det är i längsta laget med den här typen av musik där låtarna bör vara lika snabba som musiken och lika kompakta som bilarna de kan pressa samman med sin ljudbild.

I sista spåret gör bandet ett instrumentalt framförande som känns hämtad från någon Hollywoodiansk storfilm, en vacker avslutning på ett annars ganska rått och hårt album utan särskillt mycket vackra inslag. Undantaget är de många tekniska mattorna bandet rullar ut i låt efter låt. Vackra på sitt sätt, men ett annat än i det sista spåret förstås. 'Pyroclastic storm' är ett intressant debutalbum som luktar framgångssaga. Jag är inte överförtjust men definitivt imponerad och gillar vad jag hör. Kan de skaka av sig Korns bassist till nästa skiva kan det säkert bli ännu mer intressant men 'Pyroclastic Storms' är hur som helst ett bra album som jag absolut rekommenderar.

HHHHHHH