Recension Goreaphobia - Mortal Repulsion 2009

Mortal Repulsion betyder ordagrant dödlig(t) frånstötande, jag vill bara påpeka detta och att det var dem som sa det själva, inte jag. Men det är just vad detta är - dödligt frånstötande, dödligt motbjudande till och med. Jag känner mig illamående efter att ha lyssnat på denna skiva, äcklig nästan. Smutsig. Jag behöver tvätta öronen, själen och hela min existens innan jag kan komma ifrån vad jag fått genomlida i de 12 låtarna. Varför så negativ? Det kommer du få reda på om du orkar dig igenom mina 12 stycken i den här recensionen.

Goreaphobias myspace har följande text högst upp på sidan "Black/death metal legends debut full-lenght release" - skrattretande tycker jag. Bandet bildades 1988 och under de fem år de höll på då lyckades de släppa två EP-skivor, det var allt. Deras största bedrift var att turnera ihop med Immolation, som jag antar att lika många känner igen i världen som läser detta ungefär - alltså kanske två personer utöver bandet själva och skivbolagsfolket. Jag hade aldrig hört talas om Goreaphobia innan jag sattes att recensera skivan, jag gissar på att inte ens den allsvetande extremspecialisten Daniel Silfver gjorde det. Att kalla sig själva legender med den meritlista Goreaphobia har... Nja, det blir en poängs avdrag redan där, nästan.

När så det 15 år hade gått och bandet återförenats och verkligen började jobba på nytt material så var det alltså 'Mortal Repulsion' man lyckades skapa. 'Mortal Repulsion' är en skiva som de flesta band skulle kunna snickra ihop på en vecka, inklusive inspelning, omslagsmåleri och distribution till butikerna. Det tror i alla fall jag.

Bandet bildades för över 20 år sedan och när deras första fullängdsskiva kommer är det detta? Jag bara gissar nu, för jag har ingen information att utgå från, men jag gissar på att det är en självproducerad skiva, omixad, skapad i bandets egna källarstudio och helt utan gästmusiker. Det är i alla fall så det låter.

Ljudet är riktigt dåligt, det går knappt att höra musiken för det låter så burkigt och smutsigt. Mixningen, om det har gjorts någon sådan, lämnar väldigt mycket att önska för det låter så löjligt och tomt och ihåligt att jag undrar varför bandet gör sig så stora ansträngningar att försöka verka hårda när ljudbilden är så tunn att de förmodligen inte ens skulle lyckas skrämma en hare med detta. Jag vet inte om bandet vet om det, men det går faktiskt att ha både led- och rytmgitarr, även om man bara har en gitarrist i bandet - det hade gjort en hel fiskehistorias överdrifter massor mer för att ge musiken lite tyngd.

Sången, om vi nu ska kalla lite slumpmässiga vrål och ohörbara ordyttringar för sång, låter som den ligger en två-tre kilometer bakom själva musiken. Den får liksom jobba sig igenom dimridån av den dåliga basen, den ensträngade gitarren och de slumpmässiga trumslagen för att ens höras och väl där känns den bara så fånig eftersom bandet inte har någon tyngd - och att då ha någon form av Cannibal Corpse/Sepultura sång för att verka tuff och hård... det fungerar bara inte. Det låter inge bra!

Men mitt i alla klagomål ska jag faktiskt kasta in en komplimang. Goreaphobia är faktiskt inte lika dåliga som en hel del andra band i genren för de har i alla fall en liten tendens till melodier i musiken. Varje låt låter inte precis som den föregående... och nästkommande... utan låtarna har i alla fall en gnutta egen karaktär. Det hjälper dock föga när allting annat låter så illa som det gör.

Jag ska sticka ut hakan ordentligt nu och säga att Goreaphobia förmodligen är detta milleniums mest meningslösa band. De bildades inte detta millenium, de gjorde inget vettigt när de bildades och de gör inget vettigt nu, att de över huvud taget återförenades känns som ett stort "varför" för mig. Den här skivan är visserligen bättre än en hel del andra skivor i samma genre/stil, men det gör den inte mer betydelsefull för det för det är fortfarande en skiva som åtminstone jag aldrig skulle lyssna på frivilligt igen och att den då är 0,5% bättre än 100 andra skivor gör ingen skillnad. Andra skivor har oftast i alla fall någonting obskyrt betydelsefullt att komma med - en vettigt textrad, ett snyggt omslag, någon form av attityd eller image som kan tilltala - men inte Goreaphobia. De är lika meningslösa som ett hel drös med andra band, med undantaget att de faktiskt hade lagt ned en gång. Att återbildas bara för att ge ut en smörja som detta - det hade nog världen kunnat överleva lika bra utan.

Jag har nuddat lite grand vid musiken, men kanske inte fullt förklarat varför jag tycker den är så dålig att jag behöver tvätta både öron och själ för att bli ren. Så, varför? Jo, det är väldigt enkelt. Det är långsam, tom, ihålig musik med lite skrikande som tränger igenom en skramlig ridå av en ensträngad gitarrslinga, en bas som knappt hörs och lite slumpmässigt smattrande på trummorna. Trummorna, som ska vara ett rytminstrument, känns som de inte har någon rytm alls - och än mindre som det finns någon tanke med dem.

Den här skivan är bara så otroligt dåligt gjord och ännu mer otroligt meningslös. Som jag sagt, det finns åtminstone en antydan till melodier i musiken, något som gör att låtarna får en tendens till egen karaktär och inte alla bara låter helt identiska, och det är av denna anledning de får två poäng istället för ett. Skivan är dock fortfarande helt usel.

Allt detta är naturligtvis mina åsikter rakt igenom, inget jag kan säga att ni kommer känna detsamma för, men för mig känns det helt omöjligt att någon faktiskt frivilligt skulle vilja lyssna på detta.

Det är inte hårt, som black/death metal bör vara. Det är inte tungt, som black/death metal bör vara. Och det är inte bra, som all musik bör vara. Det är bara jäkligt dödligt frånstötande.

HHHHHHH