Band:
Ulke (G & V)
Pontus (G & V)
Ztikkan (B)
Stipen (D)
Diskografi:
Gryningstid (1994)
Efter Allt (1995)
Sell Out (1996)
Djupa skogen (2007)
Gäster
Johan Andersson (Fiol)
Anna Brodin (Cello)
Micke Galloni
Info
Roberto Laghi (prod & mix)
Dragan Tanaskovic (master)
Robert Samsonowitz (art)
Släppt 2009-02
Recenserad 2009-03-17
Länkar:
diapsalma.net
myspace
Rakt simpelt, kraftfullt och med massor att säga, det är vad Dia Psalma handlar om och alltid handlat om. Det är lite nostalgi för mig att lyssna till detta band som jag en gång hört som ung för många år sedan och inte sedan dess. Som av en slump härstammar detta band från ungefär samma plats i landet som jag själv, det kanske också påverkar mitt anseende rörande bandet, men bara kanske.
Det roliga med Dia Psalma när det gäller denna skiva är deras intressanta lyrik som ni fick ett exempel på i den inledande raden. Textrader som: ”världen är ett skämt, det är kulisser alltihop” eller ”Mitt namn är Kalle Iskall, kylig som fan” pryder låtarna på denna skiva.
Musikaliskt är Dia Psalma helt okej, låtarna har massor av skön energi och kraft men det är ingenting direkt överväldigande musikaliskt, bra men inte fantastiskt kanske man som recensent kan säga med gott samvete. Nej, vad som verkligen är bra med denna skiva är lyriken, de briljanta textraderna avlöser nästan varandra, alla med politiska budskap. Bandet har uppenbarligen mycket att säga om det samhälle vi lever i, och varför inte när vi ser på hur samhället ser ut, hur världen ser ut, hur Sverige ser ut är det inte speciellt konstigt att bandet är sarkastiska mot det samhälle de har. Eller varför inte fråga storebror, han vet fast att han blundar vi lever som hundar.
Sverige, Sverige bästa land du kan men sträcker inte ut din hand trots världens bästa skyddsnät, kan ju vissa glömmas ibland. Något sådant säger de bland annat, visst kan det väl vara sant men skyddsnätet är definitivt sönderklippt och trasigt numer sedan borgarpacket tagit över denna nation, det är alltid lika uppfriskande med borgarsågningar i musiken.
Nåväl, för sin lyrik får denna skiva starkt godkänt, inte för att den är dålig musikalisk men den är inte alls lika bra musikaliskt som lyriskt och det är lite synd men jag antar att de får befinna sig i den djupa skogen en stund, kanske bygger de världens största skokartong som de lyxar till med en fransk balkong, den som lever får se.
Jag är i alla fall glad av nostalgiska skäl att Dia Psalma är tillbaka, vi får bara hoppas att de hittar tillbaka till vad Gryningstid en gång var.
HHHHHHH