Band:
Willy (V,G)
Krille (G)
Robert (B)
Tommie Rocker (D)
Diskografi:
Debut
Gäster
Christer Carlsson (G)
Marie Kellerman (V,Piano)
Tobias Lindell (Piano)
Tommy Hansson (Strings arr.)
Gothenburgh Opera House (Strings)
Info
Recorded at Bohus Studios
Produced & Mixed by Tobias Lindell
Mastered by Vlado Meller, NYC
Länkar:
aggressivechill.se/
myspace
Musikaliskt har ni kanske redan insett att det är rockmusik, hård rockmusik av den amerikanska skolan. Tungt gung med hårda riff, tempot är inte våldsamt högt men det är rejält fett och tungt hela vägen, bandet använde lite stråkar och kvinnlig sång här och där och om man jämför med deras landsmän som nämns i spalten till vänster kan man klart notera att de kvalitetsmässigt ligger högre än Takida och någonstans i nivå med House of Shakira men det är något vi kommer tillbaka till lite senare. Det är inte bara tungt, det är också faktiskt oväntat melodiöst, lite som House of Shakira från samma nation men med stråkar och liknande.
Kvalitetsmässigt är detta intressant på många sätt, jag gillade det inte alls från början och var redo för en hyfsad sågning efter mitt första intryck. För många är det första intrycket svårt att tvätta bort, jag är dock inte så; efter mina följande lyssningar var jag redo för ett svagt godkänt resultat men ville inte ge mig vid det eftersom jag kände att det hela tiden växte. Nu har jag dock bilden klar för mig, nya lyssningar adderar inte längre något eller avslöjar något som påverkar min bedömning. Jag är säker på detta betyg eftersom det är ett resultat av en lång process.
Skivan öppnar faktiskt riktigt bra med Clean thy Pipes som sätter en standard skivan inte klarar av att hålla genom resten av materialet som knappast är dåligt men det räcker inte. De flesta spåren tuggar på genom tyngd och melodi men Hate Song förgyller skivans centrum och sticker ut. Jag gillar också delarna av skivan där det gästsjungs av en kvinnlig sångerska vars namn nämns i vänsterkanten, och förstås de delar av skivan som har stråkar. Intrycket i slutändan när alla låtar summeras är att det är en solid skiva utan svaga spår och ett par höjdpunkter.
Jag hittar ingenting att sätta sågen i nu längre, det jag inte riktigt kunde ta till mig från början har växt och denna skiva är rätt stark, inget supermästerverk direkt men det är en debutskiva, tänk på det. Och för att vara en debut visar den stor mogenhet och kvalitativ musik.
Aggressive Chill är kanske inte riktigt så aggressiva som namnet antyder men en viss kylslagen aggressivitet kan vi skåda och få av detta band. En aggressiv och kylig debut som lovar en ilsken framtid för den som intresserar sig.
HHHHHHH