Kommentar till recensionen:
Silfver var vår store expert på extremare metal som death-, black- och thrash metal i tidningens pappersformat. Hans extrema kunskap i band inom de extremare genrerna var ibland skrämmande, vilket i nummer två resulterade i en extrem metal special som är en av Halloweds mest omtyckta artiklar från papperstiden. Idag är Silfver inte kvar på redaktionen och har inte varit det sedan vi slutade som papperstidning och kan därmed inte kommentera recensionen själv, men som den som ansvarade för den slutgiltiga textutformningen har jag haft ett visst finger med i spelet till varför recensionen ser ut som den gör.
Vi kan börja med namnförkortningen, DT istället för hela namnet, det var en nödlösning vi använde på många recensioner i tidningens begynnelse och kom ifrån tidningens begränsade platsutrymme. Många recensioner skrotades helt och förkortades till endast ett poäng och bandnamn, skivtitlar och egentligen allt vi kunde förkorta gjordes så, så länge det lät okej. Det var också därför hela bandnamnet står utskrivet två gånger, för texten skulle låta så extremt dum annars.
Själva recensionen som sådan tycker jag var en av de bästa Silfver någonsin skrev. Den är sin längd till trots tydlig, informationsrik och ödslar inte plats på att rabbla band med anknytning till sådant som nämns i recensionen, vilket Silfver hade en tendens till att göra annars (i detta fall skulle det vara Fredrik Nordström och Studio Fredman). Det vi får veta i recensionen är att Stanne har en aggressiv röst, att ljudet är klockrent och att albumet är det sjätte i ordningen från detta Göteborgsband. Vi får också, om vi kan lite om bandets historia, bra information om hur musiken låter med mindre elektronik och mer riffande. Att Silfver gillade skivan finns det inget snack om och pga allt detta tycker jag detta är en av Silfvers absolut bästa recensioner och värd att tas upp igen - om inte annat för att den är på en otroligt bra skiva.