Golgotha
Mors Diligentis

Golgotha beskrivs som ett legendariskt spanskt doom metal band på sin hemsida, jag undrar vad de baserar ett sådant påstående på. De kanske tycker sig vara sagolika eller något i den stilen, frågan är dock om så värst många andra än bandet själva tycker att de förtjänar legendstatus. De har varit med sedan 1990-talet och detta är femte albumet, under åren har det blivit ett gäng EP också. Mors Diligentis, typ Flitig Död är titeln på detta nya album, döden är flitig kanske, men omslagskonstnären tycks ha slöat mest hela tiden och kastat ihop något sista minuten – det är inget album som visuellt lockar intresse.

Doom metal med två kvinnliga sångare, en som vrålar och en som klarsjunger. Ganska snygg produktion men kanske lite tam ljudbild, det känns som att man vill ha mer tyngd och pondus, speciellt i de delar där det vrålas. Sångarna är inget speciellt, finns hur många som helst som låter ungefär lika, jag saknar lite inlevelse och passion i sånginsatsen dessutom. Ingen överdriven variation, nog tycker jag att man ska kunna ha en mer dynamisk ljudbild med två väldigt olika sångare men det lyckas inte Golgotha med. Det finns lite gitarrslingor jag gillar annars, men det känns lite platt överlag och inte mycket man kan ta fokus på när man lyssnar. Dessutom blir albumet tack vare bristande variation lite väl långt när det når upp till nästan femtio minuter.

Som jag skrev i förra stycket finns det en del snygga gitarrslingor, men i stort är det faktiskt ett ganska monotont album. Speciellt vrålsången är urtråkig, men inte heller klarsången adderar något större och dynamiken mellan de båda är ytterst blek. Denna själlösa sånginsats sabbar mer än något albumet och det tror jag dock hänger minst lika mycket på låtförfattandet som på sångarna, det är ju svårt att göra alltför mycket med låtmaterial som är ganska blekt. Det är nästan så att man tappar livslusten, att man skulle kunna välkomna den flitiga döden och slippa genomlida ytterligare ett blekt, fantasifattigt och ytterst tråkigt album – men sådan tur hade jag inte så det var bara att skriva.

Ska man kika på detta? Jag skulle definitivt säga nej, men om det finns någon metal-avkrok som jag inte gillar så är det doom, det är oftast tragikomiskt tråkigt att lyssna på den genren. Givetvis finns det finfina undantag även där men Golgotha är inte ett sådant, men kanske för dig som gillar doom, kanske att det kan tilltala dig men jag säger kanske för jag är skeptisk. Golgotha har skapat ett av dessa album som inte tillför någonting, som man lyssnar på men egentligen inte lyssnar på för tankarna är någon annanstans och man hör knappt vad som låter i lurarna. Jag skulle inte rekommendera detta album till någon som vill slippa bli uttråkad.

HHHHHHH