Fredlös
s/t

Fredlös från trakterna av Norrtälje tycks vara dragna till historien och de folkmusikaliska vingslagen, åtminstone ser omslaget ut som det och detsamma när jag läser om bandet i pressmeddelandet. Omslaget är väl egentligen inte speciellt kul och detsamma gäller svensk folkmusik – och svensk historia för den delen. Men bara för att vissa premisser inte är kul betyder det ju inte att helheten inte fungerar, sextetten kanske har något spännande även om det rotas i svensk folkmusik.

Kvinnlig sång, det passar bra. Stilistiskt är det intressant tycker jag, kombinationen mellan folkmusikaliska influenser och tyngre grejer, mörka teman, det fungerar bra. Produktionen är snygg, ljudbilden känns ganska fräsch och kul även om tematiken samtidigt känns ganska mossig. Sång på svenska är kul men jag tycker kanske inte alltid att Liv som sjunger alltid gör det lysande, ibland låter hon ruskigt tråkig och de andra sånginhoppen känns ganska tråkiga. Variationen är god över spåren men albumet känns för långt och en titt i min musikspelare bekräftar att så är fallet och att speltiden är ungefär en timme vilket i de flesta musikaliska fall är minst femton minuter för mycket, i detta fall skulle jag nog säga att det är en halvtimme för mycket – jag tror att de kan kapa en halvtimme utan att förlora något och samtidigt göra albumet roligare att lyssna på.

Plus för att de åtminstone väljer en mindre vandrad väg även om det de gör knappast är unikt på något sätt. Det är kul en stund men någonstans halvvägs är mitt tålamod slut och mitt intresse har vandrat vidare till allt annat. Andra halvan är väl lika kul som när jag hade Covid, bara plågsamt. Så jag viktar betyget mellan känslan av en positiv start och en negativ avslutning och jag hamnar väl någonstans mitt i vår betygsskala, kanske att fyra är i positivaste laget och att det borde vara ett lägre betyg men vi har så många trepoängare 2023 redan så det är väl dags att ge något bättre, men om du vill ha tortyr så lyssna på avslutande Requiem som är bland de uslaste jag hört på årtionden.

Och plagierade de inte Jämtlandssången någonstans där under den evighet albumet pågick? Jag tycker att det låter väldigt bekant med låten som spelas när Östersunds hockeylag vinner matcher, vilket dock händer lite för sällan för att jag ska vara säker. På det hela taget känns det väl ändå ganska kul, det går ju trots allt att stänga av eller byta album halvvägs och då blir det betydligt bättre – kanske att jag behåller de fem första spåren och kastar resten så har jag ett ganska bra album plötsligt.

HHHHHHH