Yeah, Sick!
Set to Devour Us All

Label: Independent
Tre liknande band: Psychostick/Horse The Band/System of a Down

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Tin Foil Freak
2. Spill Your Guts
3. Serve It Cold
4. Machine Man
5. John Wick's Dog
6. Living Hamburger
7. The Little Book Of Calm
8. Vegan Butcher
9. The Trickster


Band:
Liam (Frosty) Frost-Camilleri - bass, vocals
Benito Martino - drums


Discography:
Debut


Guests:


Info:
All tracks written and performed by Yeah, Sick!
Production, mixing and mastering by EOL Studios
Drums recorded at Bushido Studios

Released 2022-06-26
Reviewed 2022-07-25

Links:
tearthemdown.com 
youtube
bandcamp


read in english

De vill käka upp oss alla, duon Yeah, Sick! från Australien. De bildades som ett lockdown-projekt men tycks ha växt fram till något mer, jag läste att de redan jobbar med nästa album. Kanske är det så, det första ser ju lite kul ut om jag tittar på omslaget. De sägs balansera mellan seriös hårdslående musik och komedimetall, är inte all metal komedi? Tänkte jag när jag läste det i pressmaterialet, men vad ska vi då säga om Set to Devour Us All?

Hardcore eller metal, punkigt, avskalat, direkt, bastungt är vad det är. Råbarkat punkig/hardcore-sång med hyfsad energi. Det känns som ett väldigt direkt album, inga krusiduller bara hög energi och kraft. Ganska mycket som man ser på hardcore och den stilen av musik, ilska kanske. Det finns vissa humorinslag som Living Hamburger, Vegan Butcher och lite sådant – det sägs att bandet gillar att skriva sådant de känner till och tycker om men samtidigt kan titta på världen ur ett annat perspektiv.

Hög fart och hög energi får vi i alla fall och ganska sansad speltid med fem minuter över halvtimmen. Vissa aspekter av ljudbilden känns ganska fräscha men samtidigt känns en hel del av det väldigt bekant. Därför känns det inte som ett överdrivet fräscht album, inte heller är det väl lysande. Jag gillar dock strängbändandet som känns hyfsat fräscht, mycket bas. Den avskalade ljudbilden känns överlag kul, men låtarna i sig gör inte så värst mycket för mig – jag hade nog velat ha låtar som känns lite fräschare och spännande.

Hyfsad album kanske, men ingenting överdrivet speciellt. Jag har velat en hel del fram och tillbaka mellan betygen om vart detta album ska hamna, på den undra halvan eller mitt i skalan. Jag tror ändå att jag tar mitt i skalan, det finns en del fräscha aspekter hos Yeah, Sick och de har en hyfsat uppfriskande energi som tar dem ganska långt. Och det är inte ett svagt album på något sätt, det saknar bara lite personlighet och hur många album gäller inte det? Gillar man de tre liknande banden kan det vara ett album värt att kolla upp, åtminstone säger den som skrev promotion-materialet det. Men se upp för levande hamburgare.

HHHHHHH