Wrang
De Vaendrig

Nederländska Wrang kommer med sitt andra album som De Vaendrig, en titel som betyder fänriken, kanske en sådan som de har på omslaget. Det är ett av de där banden som har musiker som framträder under alias, som Galgenvot, Valr och Mercur vilket ofta tycks vara fallet inom just black metal. Frågan är väl lite varför, jag brukar alltid tro att black metal-musiker är ofta rätt medvetna om hur löjlig deras musik är så de gör sitt bästa för att vara anonyma, därav sminkning och alias. Det kanske förstås inte är fallet hos Wrang, man ska inte ha förutfattade meningar inför ett album det är därför jag alltid spelar innan jag läst på någonting om banden.

I detta fall får vi ett black metal-album som är dryga fyrtio minuter långt. Det som kanske särskiljer Wrang är att deras lyrik är på flamländska, om du nu lyckas höra något av vad sångaren kraxar om. Stilistiskt känns det igen, inga större överraskningar för den som förväntar sig black metal. Inte heller någon gigantisk variation genom de sju låtarna. Det sägs att albumet är en konflikt mellan pessimism och hopp – vet inte om det illustreras speciellt mycket hopp på detta album men Voorwaarts! är åtminstone lite mer ösig än det mesta på albumet.

Det är svårt att säga vad De Vaendrig har att erbjuda som vi inte redan får från andra. Det är inga superlåtar, det är inga sköna stämningar, egentligen ganska sterilt faktiskt. Sångaren är inte fantastisk, tänk om han kunde artikulera bättre så man faktiskt kan höra vad han sjunger, han hade lika gärna kunna sjunga på Klingon eller något annat påhittat språk. Därmed inte sagt att allt är ohörbart, det finns vissa partier där man faktiskt kan höra och då blir ju språket lite exotiskt eftersom det är inte ofta man hör det på ett album.

Mest hittar jag saker jag inte riktigt tilltalas av, det finns en del snygga inslag också. Vissa av melodierna som gömmer sig bakom smattrande trummor och kraxande sång är faktiskt riktigt fräsiga och det gör att jag ändå vill och kan lyssna, den mesta black metal ger impulsen att stänga av direkt men det gör inte rang. Därmed säger jag dock inte att det är värt att lyssna på det, bara att det finns en del förlåtande drag. Jag tycker ändå inte att detta är speciellt bra, det är inte kasst men knappast heller värt att slå volter för. Det finns betydligt bättre album så det känns väl lite onödigt att slösa tid och resurser på ett mediokert som detta.

HHHHHH