Stinger
Expect the Unexpected

Stinger tycker att vi ska vänta oss det oväntade, men hur ställer man in sig på det? Och visst hade det väl varit bra om det faktiskt var ett album där det oväntade hände, men är det verkligen det? Det är tredje albumet för tyskarna och man kan väl inte direkt påstå att omslaget är snyggt, och när man aldrig har förväntningar på omslaget är det ju knappast heller oväntat. Inte heller det musikaliska känns direkt oväntat när jag första gången låter Expect the Unexpected ljuda ur mina förlurar.

Det handlar om ganska typisk och klassisk hårdrock, man kan nog jämföra dem med väldigt många artister. AC/DC, Krokus, ZZ Top, och diverse annat om man nu vill göra lite jämförelser. Klassisk hårdrock. Sångare som är ganska typisk för genren, påminner om många bands sångare. Det är inte oväntat, det ä däremot rakt på sak när de gräver fram skit och sedan fortsätter de med lättillgängliga låtar och välbekanta riff. Det känns lite som att jag hört det här förut, kanske har jag det. Det känns lite som att bandet lånar vad andra gjort tidigare och promenerar på vältrampade stigar, de egna idéerna vet jag inte riktigt vilka de är, om de inte är vad de ska låna för just den specifika låten.

Hyfsat medryckande, ganska bra låtar, bra driv i låtarna, vass produktion. Ett schysst album helt enkelt, det är lätt att tycka om vad Stinger gör, kanske tydligast illustrerat med att de fått ett flertal priser bland annat blev ett av deras föregående album utsett till årets hårdrockalbum i Tyskland för några år sedan. Ett oförargligt album med låtar som knappast skrämmer eller utmanar någon lyssnare, lite fegt skulle jag vilja påstå. Modigt är att våga riskera något med sin musik, det gör inte Stinger, de kör med säkra kort och utfallet blir ganska förväntat – knappast ett lysande album.

Visst fungerar Expect the Unexpected ganska ra, men det är knappast ett album som jag kommer att återvända till nu när jag skrivit ner vad jag tycker om det. Det är helt okej, inte dåligt, ganska bra faktiskt, men det är inte ett minnesvärt album, ganska intetsägande är det nog ändå. Så du lär kanske inte blir överdrivet besviken med ett album som detta, frågan är bara om du kommer att spela det mer än någon enstaka gång, vilket bandet säkert inte bryr sig om eftersom det är bara att nå till en stor publik och sälja mycket album som betyder något – kvalitén på musiken känns lite sekundär, därav den fega produktionen.

HHHHHHH