Soft Ffog
s/t

Soft Ffog får äran att bli det första bandet som släpps på ny bolaget Is It Jazz? Records, ett underbolag till Karisma Records som släpper progressiv rockmusik i många spännande former. Soft Ffog däremot startade som en engångsgrej för en spelning på Kongsbergs Jazzfestival 2016, ett framgångsrikt gig kan jag läsa att det var. Men det tog ett tag innan Soft Ffog gav sig an att göra ett album, ett album som skrivits av bandledaren Tom Hasslan och som alltså nu ser dagens ljust.

Det namndroppas friskt i presstexten, som frågan om du undrat vad det skulle låta som ifall Jimi Hendrix gick med i Deep Purple och eftersträvade att låta som Gentle Giant och sedan totalt misslyckas till följd av alldeles för mycket jazzkonsumtion på sistone. Inte något jag frågat mig men eftersom de skriver det har väl någon gjort det. Kanske är det också där någonstans vi hittar Soft Ffog, det är jazzig och progressiv instrumental rock. En del långa improvisationer, fyra långa låtar som utgör ett debutalster som känns väl genomtänkt och bra producerat.

Det är snyggt framfört, ganska bra låtar, men kanske inget som kommer att skriva in sig i några historieböcker annat än som albumet som inledde för Is It Jazz? Records. Inte för att det är ospännande eller något sådant, men det är väl inte heller det mest intressanta alster jag hört i mitt liv. Vi får jazziga grejer, det river ibland på i rejäl hårdrockaranda och så vidare. Man skulle kunna tänka sig att det är lite oförutsägbart men det tycker jag inte att det är, det blir faktiskt ganska mycket som jag föreställer mig. Och som så ofta tidigare saknas den där känslan av att höra något nytt och fräscht, det mesta som släpps nu från nya som gamla band känns ofta som att jag hört det förr, och det gäller i allra högsta grad Soft Ffog.

De behärskar sitt hantverk väl och den som dras till den mer jazziga stilen kan säkerligen finna detta album tilltalande. I viss mån gillar jag också vad Soft Ffog har att erbjuda, men det är nog inte ett album som verkligen lockar och knappast ett jag återvänder till. Ett habilt debutalbum men inte alls lika snyggt och spännande som sitt omslag.

HHHHHHH