Skumstrike
Deadly Intrusions

Det är en desperat, disharmonisk balett av brutalitet – sägs det i materialet om kanadensiska Skumstrikes debutalbum Deadly Intrusions. De har två EP i bagaget sedan tidigare, och denna ser så där typiskt extremmetalliskt brutal ut på omslaget. Något som förstås väldigt ofta döljer ett löjeväckande alster med förvuxna småbarn som försöker verka häftiga. Gäller det även Skumstrike?

Deras musik är frenetiskt snabb och rå, produktionen är fräscht oputsad i stil – det känns som att man vill ha denna på kassett eftersom det är så avskalat och rått. Fräsigt. Thrashigt och black metal kanske man kan kategorisera det som. Med skrikig och rivig vrålig sång som antagligen lämnar permanenta skador på stämband och hals gormar de sig genom elva spår och dryga trettio minuter musik. Det känns ganska lagom för ett album i kategorin, och för ett album som bjuder väldigt lite i form av fräscha idéer eller nytänkande.

Ett uppiggande och råbarkat album, ett brutalt album på många sätt. Jag tycker att alltför ofta blir album i denna genre lama och tråkiga men detta är varken lamt eller tråkigt – det är brutalt, elakt och rivigt, precis som det ska vara när man skapar mörk och extrem metal. Kanadensarna lyckas väl med sin debut även om jag betvivlar att jag kommer att återvända till detta album, inte bara för att jag inte är någon större lyssnare av den svartare metallen men också för att det är ytterligare ett av dessa album som egentligen inte erbjuder något nytt eller fräscht. Så även om de gör sin extrema metall väldigt snygg och brutal så kommer de knappast med något överdrivet minnesvärt eller fräscht vilket är något som behövs idag då det släpps extrema mängder musik – man måste sticka ut om man vill märkas och det tycker jag inte att Skumstrike gör även om de är ett av de roligare banden i genren jag hört på ett tag.

Gillar man den extema metallen finns det goda chanser att man gillar Skumstrike, de är brutala och blodiga precis som det ska vara. Deras råa och brutala metal känns som en ganska snygg hyllning till den brutala metallens ursprung.

HHHHHHH