Satin
Appetition

Tom Satin är en norsk AOR-snubbe som gjort två album tidigare under sitt namn, nu kommer det tredje som kallas Appetition. Satin har gjort allt själv, från instrumentering till mixande och mastrande, så bara han kan lyftas eller dissas för insatsen gällande detta album. Ett album som faller under AOR-etiketten.

Det är snyggt producerat, trycker på de vanligaste knapparna för AOR eller melodiös rock. Ofta klämkäcka refränger, tydliga melodier, någon ballad och så vidare. Överraskningarna är få, om de ens existerar. Sånginsatsen är hyfsad, inget speciellt, varken bra eller dålig. Produktionen är sådär typiskt polerad som genren brukar erbjuda, inget som sticker ut där. En del av låtarna har väldigt många upprepningar, vilket kan göra albumet tenderar till att kännas lite tjatigt – den andra sidan är förstås att det är lätta låtar att ta till sig.

Jag tycker att man tröttnar snabbt på detta album, det är helt okej, bra till och med men blir lite tjatigt i längden då vissa låtar repeterar alldeles för mycket. Så det finns lite att önska när det gäller låtförfattande, samtidigt gör ju så enkla och tjatiga låtar att det är lätt att ta till sig men eftersom Satin knappast kommer att höras på radio har jag svårt att se vitsen med sådant. Kanske vill han bara märkas på tjänster för strömmade musik och få några genomspelningar innan folk tröttnar. Den här tjatigheten är faktiskt ganska olycklig och det är ett i stora drag vasst album. Jag tycker melodier och sådant är väldigt tilltalande, dessutom fungerar det nostalgiska anslaget bra vilket knappast kan sägas vara fallet med många album nuförtiden.

Så på det hela taget är det inte osannolikt att den som gillar liknande band som nämns i denna recension eller genren i stort kommer att tilltalas av detta album. Det fungerar även om jag knappast skulle rekommendera någon att spela den på repeat om och om igen.

HHHHHHH