Rýr
Transient

Isländska för öde, det är vad tyskarna i detta band kallar sig. Ett band som på sin hemsida känner sig nödgade att skriva ut att de är mot rasism, homofobi och sexism – vad säger det om vår värld att individer känner att de måste säga sig vara emot sådant som alla självklart ska vara emot. Det är ju bara tecken på ett primitivt tankesätt om man är rasist eller homofob, sexism ska vi inte ens tala om. Rýr är dock ett band som i och med albumet Transient släppt två album under sin än så länge ganska korta karriär. Detta nya album Transient ser onekligen spännande ut som ett tvärsnitt av vår gråa tid, men är det spännande?

Det är post-metal, instrumentalt och jämförelser med band som Russian Circles och Pelican duggar tätt. När jag lyssnar slår det mig inte som ett album med nya fräscha idéer, det låter inte ens överdrivet fräscht. Produktionen är bra, stämningarna är ganska grå och post-metalliska. De bygger vettiga strukturer och till skillnad från många instrumentala band känns inte sången saknad någonstans, det är ett positivt betyg för deras kreativa process som dock gärna även hade fått erbjuda lite mer dramatiska idéer och lite överraskningar. Eller åtminstone en stämning som mer förnimmer om den som omslaget indikerar, jag tycker väl inte riktigt att de hittar något sådant utan trampar på i samma fotspår som de flesta av sina kollegor.

Jag saknar magin, djupet och dramatiken. Visst är det bra, ganska underhållande, välgjort, snyggt, intressant, och så vidare, men det där lilla extra saknas. Det känns inte som ett direkt minnesvärt album, inte heller som ett som gör något starkare avtryck. Nog har de sina bra idéer men de omsätts kanske inte helt och fullt i ett spännande album, det är mest som metal-scenen i allmänhet nuförtiden, de flesta är rädda att misslyckas så man försöker undvika att sticka ut – så känns även detta album. Det är trevligt men ingenting man kommer att minnas, ungefär som det mesta av det jag lyssnat på under 2022.

Det hade varit kul om de gjort ett musikaliskt statement på samma sätt som det om rasism och så vidare. Jag vill se ett band som vågar ta avstånd till vedertagna klichéer och faktiskt våga skapa något som känns fräscht och kreativt, tyvärr är inte Rýr detta band även om det går alldeles utmärkt att lyssna på deras senaste alster en stund tills man tröttnar.

HHHHHHH