Purpendicular
Human Mechanic

Label: Metalville
Tre liknande band: Deep Purple/Rainbow/Uriah Heep

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. The Nothing Box
2. Ghost
3. No One's Getting Out Alive
4. Something Magical
5. Human Mechanic
6. TV Stars & Internet Freaks
7. Made Of Steel
8. Soul To Soul
9. Four Stone Walls
10. Passing Through


Band:
Ian Paice – Drums
Nick Fyffe – Bass
Robby Thomas Walsh – Vocals
Christoph Kogler – Hammonds Keyboards
Herbert Bucher – Guitars


Discography:
This Is The Thing No.1 (2015)
Venus to Volcanus (2017)


Guests:


Info:
Recorded at Henley On Thames Studios and Musicline Studios, Neu-Ulm, Germany
Mastered at Pro-Suite-Audio
Engineer: James Paice
Mastered by Matthew Fleischmann
Mixed by Herbert Bucher, Matthias Mezger
Produced by Herbert Bucher and Robby Thomas Walsh

Released 2022-08-26
Reviewed 2022-10-30

Links:
purpendicular.eu
youtube

metalville


read in english

Kvintetten Purpendicular roar sig både som Deep Purple-coverband och som skapare av egen musik. Nu kommer de med sitt tredje album som de kallar Human Mechanic och jag läser att man inte ska förvänta sig en kopia av Deep Purple men att det finns mycket sådana influenser. Jag skrev om deras andra album som släpptes 2017 att det var ganska bra men att man snabbt tröttnade, så frågan kanske är om det är mer spännande nu. Omslaget känns väl ändå lite mer spännande, men vad ska man då säga om musiken?

Nostalgisk rock är kanske en bra beskrivning, det är inte direkt så att de slår mig som det mest nyskapande eller nytänkande bandet någonsin. Detta album känns som att det tar vid där förra slutade och det är inte direkt så att de överraskar med nya grepp eller idéer. Influenserna från band som Deep Purple, Uriah Heep med flera är ganska tydliga. Orglar, sjuttiotalsinspirerad rock med lite mer modern produktion är vad vi får – kanske som Deep Purple hade låtit med mer modern produktion, vilket förstås betyder att Purpendiculars musik inte erbjuder någonting som inte gjorts förr.

Human Mechanic slår mig som ett långt album men när jag tittar på hur lång speltiden faktiskt är så visar det sig faktiskt att den inte är längre än 47 minuter – det känns mycket mer. Jag skrev förra gången att det är bra men man tröttnar snabbt, ungefär samma sak tycker jag nu, efter titelspåret känns det mest som att det går på tomgång. Egentligen är väl inte direkt de första spåren heller speciellt spännande eller nyskapande, det är väl mest att man inte hunnit tröttna. Det hade varit kul med fräschare idéer, fräschare låtar, de här hade lika gärna kunnat vara refuserat material från Deep Purple eller Uriah Heep. Inga lysande låtar och inget speciellt intressant egentligen.

Som en stunds förströelse kan det kanske fungera, som bakgrundsmusik på grillfesten eller något sådant. Musik man inte direkt behöver lyssna på och som känns välbekant första gången man hör den. Visst kan de sin sak, gör musik men en självklarhet som inte alla musiker lyckas med, samtidigt är det väl enklare när man bara kopierar vad andra gjort tidigare. Det är album som detta som sakta kväver den musikaliska kreativiteten och kvaliteten till döds, man tappar livsgnistan av dess totala känsla av meningslöshet. Jag skulle inte rekommendera Human Mechanic, det finns så många album som är betydligt mer intressanta.

HHHHHHH