Opensight
Mondo Fiction

Cinematisk metal, är inte det cinematiska ett ganska brett begrepp som innefattar allt från drama och komedi, till skräck och romantik, plus en massa däremellan. Det är i alla fall så bandet Opensight beskrivs, inte ”film score metal” eller ”Hollywood metal” som jag också läst lika illa träffande begrepp om andra band. Mondo Fiction råkar vara deras andra album och om man tittar på avslutande spåret Thunderball kan man lite ana inom vilken kategori av film de håller sig.

Inom metallen blir det lite spretigt, de hamnar lite här och lite där. Det är ganska intressant trots allt, det är kul med band som inte bara är nöjda med att hamna i ett fack och hålla sig där. Däremot finns det en del att önska när det gäller sånginsatsen som är ganska svag och lite osammanhängande, där albumet som helhet håller ihop tycker jag sången tappar lite koncept. Det hämtas inspiration från 60- och 70-talets deckare och spionhistorier och kanske är det deckarmetall som är kategorin. Det känns mer TV än bio, mer TV-serie än film om man ska dra lite paralleller, och det är kreativt intressant – synd på sången.

Ett album som har mycket, de undviker att falla i det överdrivet teatraliska och lyckas därför med att inte bli löjliga. Låtarna är generellt bra även om sångaren till och från får mina öron att halvt krackelera, där finns det potential för så mycket mer. Tänk detta album med en bra sångare drömmer jag medan jag spelar igenom det ytterligare en gång, men igen utan att man blir tillvand sångarens nästan smärtsamma stämma. Det är ju så synd då det annars är klassiska deckare, spionhistorier och så vidare på ett album som känns både underhållande och fantasifullt bortsett från ett irritationsmoment som dock inte är ett speciellt litet sådant.

Hur trist det än låter så skulle jag rekommendera dem att kicka sångaren och hitta en mer kompetent, det kräver inte alltför mycket letande skulle jag tro. För utan sångarens ofta svaga insats hade det varit så mycket bättre, då hade jag varit och nosat på höga betyg men nu blir det snarare motsatsen och de låga betygen är de som känns mest träffande efter att jag spelat och tvingat mig genom detta album. Det känns som ett band som kastar bort något bra och nöjer sig med något ganska svagt.

HHHHHHH