Niviane
The Ruthless Divine

Andra albumet från Norman Skinners Niviane släpptes egentligen redan 2020 men för ett litet tag sedan dök ett mail upp om den och som vanligt lyssnar jag bara på albumen utan att reflektera om annat än musiken. The Ruthless Divine har en lite mer aggressiv framtoning än debuten The Druid King från 2017, både när det gäller omslaget och det musikaliska.

Mycket är sig likt när Niviane ger sig in på sina mytologiska stigar, Skinners karaktäristiska röst, tunga riff, ganska medryckande refränger och så vidare. Den här gången går de lite mer aggressivt fram och det blir ett rivigare album som på många sätt passar Skinners stämma lite bättre men frågan är om det inte skulle ha varit ännu lite tyngre, typ närmare band som Nevermore. Variationen är annars som man kan förvänta sig och jag skulle väl inte påstå att man direkt höjer några ögonbryn för något man hör på detta album då det bjuder på ganska typiska power metal låtar av den tyngre amerikanska skolan. Med över timmen i speltid blir det dessutom ett väldigt långt album och det är definitivt inte till fördel för intrycket som helhet.

Faktiskt är det mycket av samma synpunkter som jag hade kring tidigare albumet, att stilen inte kanske sticker ut tillräckligt, att albumet är för långt och att det saknas något som sticker ut. Det är inte ett album som lyckas fånga mitt intresse nämnvärt, kanske kan man påstå att det passerar utan att man riktigt lägger märke till det. The Ruthless Divine är inte ett dåligt album, tvärtom, det ligger väl någonstans i det övre medelskiktet men det gör ju också likförbannat att det inte kommer att vara ett speciellt minnesvärt album. Ungefär som debuten som gav mer eller mindre samma intryck, kanske borde jag ha givit ett lägre betyg för det men samtidigt går det inte att överse med det faktum att The Ruthless Divine faktiskt är snäppet bättre än sin föregångare.

Niviane behöver dock göra mer om de vill sticka ut, eller om de vill att folk ska notis om deras musik. Faktum är ju att det som Niviane gör redan gjorts till leda för länge sedan, och oavsett hur mycket du putsar en spade så är det fortfarande en spade, ungefär som power metal. Man kanske måste våga hitta på något mer spännande, införliva något nytt och tänka lite utanför gränserna. När Niviane slår till igen blir det hyfsat kul men nog fan behöver de vässa svärdet en hel del om de vill bli relevanta.

HHHHHHH