The Nerve
Audiodacity

Label: Bird's Robe Records
Tre liknande band: Teal/Like Thieves/The Ugly Kings

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. 14 Again
2. Witness
3. Poser (First World Problems)
4. Be Myself
5. Excuse Me
6. There May Come A Time
7. The Insight
8. Down There
9. Respect


Band:
Vocals - Ezekiel Ox
Guitars - Glenn Proudfoot
Drums - Lucius Borich
Bass - Davarj Thomas
Audio/Visual Facilitator - Peter "Reggie" Bowman


Discography:
Audiodacity (2013)


Guests:


Info:
Music by Proudfoot/Ox
Produced by The Nerve/Bowman
Recorded and mixed by Peter ‘Reggie’ Bowman @ Screamlouder Productions, Warrandyte, Australia
Drums recorded and produced by Lucius Borich at Keysound Studios, Sydney Australia
Mastered by Cam Mitchell @ 2acrestudio
Artwork by Josh Meney @ Non-Entity

Released 2021-07-16
Reviewed 2022-01-30

Links:
tangledthoughtsofleaving.com
bandcamp
birds robe



read in english

Det blev bara ett album för The Nerve, Audiodacity, som släpptes 2013 och nu genom Bird’s Robe får synas på nytt. Det skrivs att bandmedlemmarna efter detta album och turné återgått till sina ikoniska band, vet inte hur ikoniska de är men relativitetsteorin kanske ger utrymme för olika tolkningar kring den saken. Det är ett album med ett kanske inte alltför fräsigt omslag, och inte heller kanske alltför dramatiskt innehåll. Det är nio spår som tar under halvtimmen att spela sig igenom, det är kort och koncist.

Rivigt album med ganska klassisk hårdrock som har viss attityd. Det är ett ganska lättillgängligt album som säkert går väldigt bra på livescenen, men samtidigt är det ett album utan överraskningar. Jag noterar när jag lyssnar i bilen att det går snabbt tills det är slut och väldigt lite av det jag hör gör något direkt avtryck. Sånginsatsen är ganska blek, och det känns som något man tröttnar ganska snabbt på då produktionen känns relativt platt, med mer dynamik finns det säkert möjlighet att albumet skulle göra ett starkare avtryck.

Ganska tråkigt faktiskt, och ganska blekt. Det känns lite fegt och man får ett album man lätt tar till sig, och säkert kan tycka om en del men sedan tröttna väldigt snabbt. Det känns inte som något jag skulle vilja lägga några stålar på, inte heller någon tid. Det hade varit kul om det varit ett album som försökte vara något mer än bara ett album, lite tycker jag att det känns som ett hafsverk. Man skriver låtar med klassiska trick, groove, riff, lite solon och sådär, inget känns spännande, inget känns riktigt intressant.

Visst går det att lyssna, visst finns det säkert en publik för det, det finns trots allt publik för i stort sett allt. Men det är inget album jag tycker glänser eller lämnar något bestående intryck, man lyssnar och stänger av och allt är glömt, borta. För att vara ett band bestående av musiker från legendariska band känns det som ett ganska stort misslyckande, men kanske ville de vara mediokra och då känns det som en fullträff.

HHHHHHH