Muddy Moonshine
Are We There Yet?

Är vi där ännu? Det frågar jag mig också när jag närmar mig slutet av Muddy Moonshines andra album, har jag inte lyssnat klart än? Det är rockmusik inspirerat av amerikanska södern, denna mestadels soptipp för mänsklighetens avskräde. Förvisso kan jag tillstå att det finns en del tilltalande musik från de områdena, och som förstås inspirerat en del andra band, såsom finska Muddy Moonshine som bjuder oss på andra albumet Are We There Yet?

Jag ställer mig samma fråga som i titeln då det känns som att albumet tar lång tid att spela sig igenom, över femtio minuter blir lite mycket. Det är rock inspirerat av sydstatsrock där kanske ZZ-Top är mest kända, det ger lite känsla av inavelsbygder som Alabama och Louisiana. Låtarna handlar en del om alkoholhaltigt drickande och så vidare, ingen djupare lyrisk poesi med andra ord. Musiken är simpel och det är lättillgängligt. Bra producerat, för genren en bra sångare, inte så mycket variation, överlag ett för genren välgjort album.

Kanske lite tråkigt på grund av lång speltid, men ändå ganska bra, speciellt som bakgrundsmusik där man inte behöver lyssna så noggrant. Det fyller tomrummet med lättsmält musik vilket man ibland kan ha glädje av, såsom på tillställningar eller när man målar huset eller vad man nu gör. Så visst kan det vara ett album som är värt att ge en stund av sin tid, det är solitt, med bra låtar och så vidare. Ett trevligt album på flera sätt, även om det knappast är en tidlös klassiker.

Gillar man sådant som ZZ-Top och musik som deras kommer man med största sannolikhet att gilla detta. Det är lättsmält redneck-rock som knappast skrämmer någon ur rummet eller var man nu spelar den, och jag har faktiskt svårt att se att det har något annat syfte än att just vara det. De lär ju knappast sträva efter att bli någons favoritband. Så ett solitt och oförargligt album som säkert fungerar för många.

HHHHHHH