Mental Torment
Ego:Genesis

Ukraina är ju lite på tapeten nuförtiden, tack vare angreppet från den ryska befolkningen. Men innan de lågt stående varelserna från det stora landet i öst invaderade gjordes en del musik i Ukraina, bland annat släppte Mental Torment sitt andra album Ego:Genesis med ett omslag som kanske går i lite grekisk stil. Kanske inget supersnyggt omslag men det fungerar väl, och stilen illustrerar ganska väl vad vi får höra när vi lyssnar på albumet.

Det är death-/doom metal det handlar om, ganska långsamt, ganska drömmande, svepande, lite dystert. Snyggt producerat, sången är lågmält vrålad och passar bra in i den totala ljudbilden som berättar en lite deppig historia, kanske. Variationen över albumet är ganska bra och det går en progression från start till mål vilket gör det lite svårare att tröttna på det. Sedan är det väl, liksom det mesta jag hör, inte ett direkt nyskapande album som bjuder på några större överraskningar. Tyvärr är det inte ofta man får sådana album, men det är ju åtminstone positivt när de som inte tänker nytt och fräscht trots allt gör något riktigt vasst.

Ett stort djup och en snygg känsla präglar detta album som bjuder på bra låtar och en atmosfär man gärna lyssnar på både en och två gånger. Jag kan inte säga att jag direkt saknar någonting faktiskt, visst finns där lite utrymme för förbättringar men albumet är mycket trevligt och trycker på rätt knappar för att det ska vara både bra och intressant. Det är väl dock inte ett sprudlande positivt album, och kanske även lite segt om man åker bil till exempel så det är väl ett som passar vid vissa ögonblick och inte alltid, men det bör knappast avskräcka.

Det är värt att kika närmare på Ego:Genesis eftersom det är ett väldigt kul album, det är bra, snyggt och stämningsfullt. Helt klart ett intressant och bra album för den som gillar genren, eller kanske bara är ute efter något lite mörkare – det är aldrig fel med lite sköna mörka stämningar, ibland gör de världen lite roligare.

HHHHHHH