Joan Avant
Dies Irae

Dies Irae, kanske inte den mest originella titeln men ett bra uttryck likafullt. Det är vad Joan Avant kallar sitt andra album, hon är något så ovanligt som ett enmansband i kvinnoskepnad, det ser man inte ofta. Hennes musik beskrivs i olika termer med inslag av klassiska eror som viktorianskt, 1800-talets Frankrike och så vidare med fokus på det mörka under den välpolerade ytan. Är det inte lite där vi fortfarande är? Moraliserande, svart eller vitt, passa in i formatet annars blir du utfryst och så vidare. Men det har säkert inget att göra med det utan mer att det passar det musikaliska formatet.

Jag tänkte lite på ett band jag recenserade för länge sedan, Jess and the Ancient Ones, när jag lyssnade på denna. Det är lite samma, underhållning för en tid när kläderna var fräsigare bland societeten och klasskillnaderna var enorma, lite vaudeville kanske. Det känns som att många av inslagen av klassisk musik är inspirerade av teater och underhållning, och kanske är det tanken. Det handlar om hårdrock/metal med symfoniska inslag, kvinnlig sång. Hon har lite mörk och speciell stämma Joan, det blir tack vare det ganska intressant. Det är hyfsat producerat, jag skulle dock vilja ha en lite mer dynamisk ljudbild eftersom det känns lite platt. Annars är det väl varierat och komponerat.

Ett intressant soundtrack som på ett sätt blickar bakåt men samtidigt speglar vår egen tid där vi alltmer utvecklas bakåt mot det viktorianska samhälle vi borde lämnat efter oss för länge sedan. Hon har definitivt bra kreativa idéer den gode Joan, men jag saknar det där lilla extra som skulle ha gjort att detta album blev riktigt bra. Det hade behövts någon riktigt minnesvärd låt och en lite mer dynamisk ljudbild för att det verkligen skulle få liv, nu känns det mer som varieté i en gammal fallfärdig lokal i någon obskyr gränd i södra Marseilles där skräp och glassplitter från krossade fönster tvingar en att se efter var man sätter fötterna.

Dies Irae kan definitivt vara värd att kika lite närmare på, det är ett trevligt album med bra låtar även om det kanske inte riktigt räcker hela vägen fram. Gillar ni hårdrock eller metal med inslag av klassiskt finns det goda chanser att ni uppskattar detta album.

HHHHHHH