Band:
Chris Bogen - guitars, keyboards, lap steel (1,4,7,9), melodica (2), noise collages (1, 5, 8, 9)
Stian Carstensen - accordion, pedal steel (1,2,4,9), vocals (1), rhythm guitar (10)
Timba Harris - violin, viola
Bär McKinnon - tenor sax, flute, clarinet, vocals (3,4), keyboards
Dave Murray - drums (1, 2, 3, 5, 10)
Tim Smolens - standup bass, electric basses, cello, vocals (1, 4, 7), grand piano, keyboards
Discography:
Debut
Guests:
Sai Boag - Synth (3)
Danny Heifetz - drums, vibraphone (4)
Pieta Hextall - bassoon (4)
Luke Kirley - trombone (1), tuba (1, 2)
Giani Lincan - cimbalom (10)
Monica Ludekens - french horn (4)
Vinnie “Saturn” Metts - drums (9), vibraphone (8)
Caitlin O’Connor - vocals (1, 3, 5, 6, 7)
George “GoPo” Phillips - noise collage: alligator people (8)
Rory Reagan - drums (2, 6, 7, 8)
Federico Randazzo - tenor saxophone, flute, clarinet (1, 7)
Adam Stacey - accordion (7)
Jason Usry - noise collage: weirdy phaser (8)
Jarle Vespestad - extra drums and percussion (10)
Antonie Veskovski - vibraphone (8)
John Whooley - tenor and alto saxophones (10)
Georgi Yanev - lead violin (10)
Info:
Produced by Tim Smolens and Chris Bogen
Tim Dolobear at Eclectica Studios, Nashville, Tennessee - Mixes run to ¼ inch tape
Udi Koomran - Vinyl Mastering
David Dines - Illustrations and Layout
Casey Brinegar, Kevin J. Shipp, and Larry Joe Smith - Video Team
Released 2022-06-17
Reviewed 2022-06-04
Links:
highcastleteleorkestra.com
bandcamp
youtube
art as catharsis
Det känns lite som någon form av budget och retro stiliserad sci-fi där man iakttager apokalypsen samtidigt som radion spelar en retrokanal – kanske som det kan tänkas se ut på vissa håll i Ukraina. Musikaliskt är det äventyrligt och innefattar lån från många stilar, folkmusik, klassiska toner, jazz, vaudeville, metal och diverse annat, ett kreativt och även progressivt album som samtidigt bär en stark underton av retro. Det har också en sci-fi-känsla som nästan får mig att dra paralleller till femtio-eller sextiotals science fiction typ Forbidden Planet, First Men in the Moon, Star Trek med flera. Det är riktigt bra producerat och känns som en välgenomtänkt skapelse, mestadels instrumentalt men det finns lite vokala inslag också.
Ett spännande album, vasst och riktigt underhållande. Det är kul med album som är kreativa och oförutsägbara, det är också kul att ett debutalbum lyckas träffa så rätt utan att bli spretigt eller liknande. Kanske är det inte ett album för den som gillar lättillgängliga radiohits eftersom det är musik som kräver lite mer av sin lyssnare. Ich Bin’s, andra spåret, är det jag tycker bäst om, men om det är någon svaghet på detta album är det väl att jag saknar ett riktigt vasst spår. Alla är bra, men inget sticker ut eller locka mig att vilja lyssna igen. Men äventyret är intressant och bra så det är väl värt att lyssna även om det inte finns något som omedelbart griper tag i en.
Det är kul med band som kommer med fräschare och kreativa idéer, det blir så mycket mer intressant då och HTC träffar väldigt rätt med sin musik och vi får ett intressant äventyr. Dessutom kan man ju konstatera att det är en debut som lovar väldigt mycket, lyckas man så här bra med debuten borde stordåd kunna förväntas i framtiden, men det kan man förstås aldrig garantera. Vad man däremot kan garantera är att detta ägg som aldrig öppnades är ett väldigt trevligt album som jag tycker att ni bör kika lite närmare på.
HHHHHHH